Typer av varselkläder
Det finns en hel del olika modeller, anpassade för olika arbetsmiljöer och väder.
Plaggen ska synas ordentligt, vara bekväma hela dagen och förstås klara kraven enligt EN ISO 20471.
Material, passform och reflexplacering spelar roll för både säkerhet och funktion.
Varseljackor
Varseljackor används året runt, särskilt där hög synbarhet är ett måste – bygg, transport, räddningstjänst, och så vidare.
De finns som tunna skaljackor, varma vinterjackor eller regnjackor. Jackorna har fluorescerande tyg och reflexband runt armar, bröst och rygg – det är svårt att missa någon i en sån.
Många modeller har avtagbara foder eller ventilationsöppningar – praktiskt när vädret skiftar. Vattentäta material som polyester med PU-beläggning skyddar mot regn, och andningsaktiva membran minskar fukt inifrån.
Jackan ska inte täckas av väskor eller utrustning som döljer reflexerna, annars tappar den certifieringen.
| Typ |
Egenskap |
Användning |
| Skaljacka |
Lätt, vindtät |
Sommar och övergångsperioder |
| Vinterjacka |
Fodrad, isolerande |
Kallt klimat |
| Regnjacka |
Vattentät, svetsade sömmar |
Regniga miljöer |
Varselbyxor
Varselbyxor behövs för att synas även när du rör dig, sitter eller böjer dig. De finns som arbetsbyxor, hängselbyxor, shorts och regnbyxor.
Reflexbanden sitter runt benen så du syns från alla håll.
Materialet är ofta en mix av bomull och polyester för att hålla och ändå vara bekvämt. För tuffare miljöer finns förstärkningar vid knän och benslut.
Byxorna ska vara tillräckligt långa så reflexerna inte täcks av skor eller stövlar.
En del modeller är certifierade i klass 2 eller 3 beroende på mängden fluorescerande yta. Vid kallt väder används fodrade byxor eller underställ för extra värme.
Rätt passform är viktig, annars hamnar reflexerna fel och då tappar byxorna sin funktion.
Varselvästar
Varselvästar är det enklaste sättet att öka synbarheten snabbt, särskilt vid tillfälliga arbetsmoment.
De används ofta av besökare, chaufförer och personal som rör sig i trafikerade områden. Västen ska vara stor nog att bäras utanpå andra kläder.
De flesta västar är klass 1 eller 2 och gjorda av lätt polyester med kardborre eller dragkedja. Lätta att ta på och av – perfekt när det ska gå fort.
För bättre hållbarhet finns modeller med reflekterande tejp som klarar många tvättar.
Västar används ofta som komplettering till andra plagg. De kan ha fickor, ID-hållare eller tryck med logotyp, men märkningen får inte täcka reflexytorna.
Overall och andra plagg
Varseloveraller ger helkroppstäckning och används där riskerna är höga, som vid vägunderhåll, industri och räddningsarbete.
De kombinerar jacka och byxa i ett, vilket minskar risken att reflexytor täcks av andra plagg.
Overaller finns som sommar-, vinter- och regnmodeller.
Vintervarianterna har isolerande foder, medan regnoveraller görs i vattentätt material med svetsade sömmar.
För att göra dem mer bekväma har många dragkedjor längs benen, justerbara ärmslut och ibland ventilationspaneler.
Det är detaljer som faktiskt märks när man jobbar länge.
Andra vanliga varselplagg är tröjor, T-shirts, mössor och regnset.
Dessa används ofta som komplement, särskilt när det är varmt eller jobbet inte kräver full täckning.
Alla plagg måste vara märkta med rätt klass och certifiering, annars kan man inte lita på att de håller måttet.
Det är ibland lätt att glömma bort, men märkningen är verkligen avgörande.
Certifieringar och regler
Varselkläder måste leva upp till tydliga krav för att synlighet och säkerhet ska funka i praktiken.
De styrs av europeiska standarder som reglerar både material, design och märkning – så att skyddet faktiskt fungerar när det gäller.
EN ISO 20471 och dess betydelse
EN ISO 20471 är den europeiska standarden för varselkläder i yrkesmiljöer.
Den ersatte den gamla EN 471 och ställer krav på hur mycket fluorescerande och reflekterande material ett plagg måste ha.
Standarden gäller kläder som ska göra bäraren synlig, särskilt där det finns trafik eller maskiner i rörelse.
Den tar upp både design- och prestandakrav, till exempel färg, retroreflektion och hur materialet är placerat.
För att få certifiering testas plaggen av ackrediterade laboratorier.
De mäter bland annat reflexernas ljusåterkastning, färgfasthet och synbarhet i olika ljus.
Tillverkaren måste märka plaggen med standardens beteckning, till exempel EN ISO 20471:2013, och ange klassnivå och tvättbeständighet.
Det gör det faktiskt enklare för arbetsgivare att välja rätt skyddsnivå, även om det kan kännas som en djungel ibland.
Säkerhetsklasser och nivåer
EN ISO 20471 delar in varselkläder i tre säkerhetsklasser, beroende på mängden fluorescerande och reflekterande material.
Tabellen nedan visar huvudkraven:
| Klass |
Synbarhetsnivå |
Användningsområde |
| Klass 1 |
Lägst |
Arbete i miljöer med låg risk, exempelvis inhägnade områden |
| Klass 2 |
Medel |
Vägarbete eller arbete nära fordon i måttlig trafik |
| Klass 3 |
Högst |
Tät trafik, nattarbete eller vägar med hög hastighet |
Klass 3 kräver störst yta av både fluorescerande och reflekterande material.
Det ger maximal synlighet när det verkligen behövs.
Arbetsgivaren måste välja rätt klass utifrån arbetsplatsens risknivå.
Jacka och byxa kan kombineras för att tillsammans nå en högre klass, enligt standardens regler.