Varselkläder regleras genom arbetsmiljölagen och europeiska standarder som bestämmer när de ska användas, vilket ansvar arbetsgivare har, och hur riskbedömningar går till. Kraven beror på arbetsmiljön och hur utsatt man är för trafikrisker.
Varselkläder krävs i alla miljöer där anställda riskerar att utsättas för trafik eller där synligheten behöver höjas. Trafikverket kräver att alla som arbetar vid vägarbetsplatser bär varselkläder för att synas ordentligt.
Byggarbetsplatser, järnvägsarbeten och flygplatser är klassiska exempel på platser där varselkläder är ett måste. Det gäller också för jobb nära maskiner och fordon på industriområden.
Primära skäl för användning:
Varselkläder räknas som personlig skyddsutrustning och måste vara CE-märkta enligt EN ISO 20471. Standarden delar in plaggen i tre klasser beroende på mängden synligt material.
Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren ska ge personlig skyddsutrustning om arbetsmiljön kräver det. Det gäller alltså även varselkläder vid trafikrisker.
Arbetsmiljöverket ser till att reglerna följs och kan ge förelägganden om skyddsutrustningen brister. Arbetsgivaren måste se till att varselkläderna är certifierade och passar arbetsmiljön.
Arbetsgivarens skyldigheter:
Arbetstagaren måste använda skyddsutrustningen enligt instruktion. Om man struntar i att bära varselkläder kan det faktiskt leda till disciplinära åtgärder.
Arbetsgivaren behöver göra riskbedömningar för att avgöra när varselkläder krävs. Bedömningen ska ta hänsyn till trafikintensitet, ljusförhållanden och arbetsuppgifternas natur.
Saker som påverkar riskbedömningen är till exempel hastighetsbegränsningar på vägar i närheten, hur ofta fordon passerar och hur nära arbetsplatsen ligger trafiken. Väder som dimma eller regn gör att man kan behöva högre skyddsklass.
Viktiga bedömningskriterier:
Riskbedömningen ska dokumenteras och uppdateras när något förändras. I extra utsatta områden kan klass 3 krävas, medan klass 1 eller 2 kan räcka när risken är mindre.
Varselkläder styrs av tydliga europeiska standarder som ska garantera att plaggen syns och skyddar ordentligt. EN ISO 20471 är huvudstandarden, och CE-märkning är ett krav på all personlig skyddsutrustning inom EU.
EN ISO 20471 är den europeiska standarden för varselkläder med hög synbarhet. Den ställer minimikrav på plagg som ska fungera som visuell signal i farliga miljöer.
Standarden delar in kläderna i tre säkerhetsklasser beroende på hur mycket fluorescerande och reflekterande material som används:
Varje klass kräver särskilda minimiytor av fluorescerande och reflekterande material. Standarden ser till att plaggen funkar både i dagsljus och mörker, även med strålkastarljus.
EN ISO 20471 styr också hur det reflekterande materialet ska placeras, vilka färger som gäller, och hur plaggen ska testas för hållbarhet.
EN 471 var den gamla standarden för varselkläder innan EN ISO 20471 tog över 2013. EN 471 hade liknande klassindelning men var inte lika noggrann med materialplacering och tester.
Kläder certifierade enligt EN 471 får fortfarande användas, men nya köp ska följa EN ISO 20471. Övergången innebar tuffare krav på materialens prestanda och hållbarhet.
EN 17353 är en närliggande standard för regnkläder med varseleffekt. Den kombinerar krav från EN ISO 20471 med skydd mot regn och väta.
EN ISO 13688 är grundstandarden för all personlig skyddsutrustning och ställer krav på passform, komfort, märkning och information som ska följa med plagget.
All personlig skyddsutrustning i EU måste vara CE-märkt för att få säljas och användas. CE-märkningen visar att produkten möter EU krav och standarder.
För varselkläder betyder det här att:
Testningen görs av ackrediterade laboratorier som kollar:
| Testområde | Kontroll |
|---|---|
| Färgegenskaper | Fluorescens och ljusäkthet |
| Retroreflektion | Ljusåtergivning från olika vinklar |
| Hållbarhet | Tvätt- och slitagesistens |
| Materialplacering | Korrekt positionering av synliga ytor |
Tillverkaren måste spara testrapporter och dokumentation i minst tio år. CE-märkningen ska synas tydligt på plagget tillsammans med referens till aktuell standard.
Portwest
PW3 Hi-Vis Women's Winter Jacket
Portwest
PW3 Hi-Vis Overhead Rain Jacket (3L)
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Winter Pro Jacket
Portwest
Portwest
Portwest
DX4 Hi-Vis Lightweight Stretch Work Jacket
Portwest
Varselkläder delas in i tre klasser beroende på mängden fluorescerande och reflekterande material. Varje klass är anpassad för olika riskmiljöer och arbetsuppgifter.
Utformningen styrs av krav på materialegenskaper och placering för att ge bästa möjliga synlighet.
Klass 1 har lägst synbarhet och används där risken är låg. Minst 0,14 kvadratmeter fluorescerande material och 0,10 kvadratmeter reflekterande material behövs. Typiskt för lagerjobb och miljöer med lite trafik.
Klass 2 ger bättre synlighet och kräver minst 0,50 kvadratmeter fluorescerande material och 0,13 kvadratmeter reflekterande material. Passar för järnvägsarbete, flygplatsjobb och bygg med måttlig trafik.
Klass 3 är för de mest utsatta miljöerna, med krav på minst 0,80 kvadratmeter fluorescerande material och 0,20 kvadratmeter reflekterande material. Här hittar vi vägarbeten, tunnelbyggen och andra platser med mycket trafik.
Fluorescerande material absorberar UV-ljus och gör det synligt, vilket ger den där intensiva färgen som verkligen syns i dagsljus. Gult fluorescerande material är oftast bäst för synbarhet, men orange och rött används också ibland.
Reflekterande material skickar tillbaka ljuset mot källan. Retroreflekterande band placeras smart på kläderna för att markera kroppens konturer och rörelser. Materialet måste hålla måttet även efter många tvättar och slitage.
Den fluorescerande ytan ska vara jämnt fördelad över plagget enligt standarden. Kombinationen av båda materialen gör att man syns både i dagsljus, skymning och när strålkastare lyser upp plagget i mörker.
Hög synbarhet minskar risken för olyckor på jobbet. Det handlar om att göra folk synliga på långt håll, oavsett om det är ljust eller mörkt.
Studier visar att rätt varselkläder syns redan på 150 meters håll. Vanliga arbetskläder? De märks först vid 38 meter, så skillnaden är rätt stor.
Färgvalet spelar roll, och det är ingen överdrift. Gul-grönt sticker ut mot de flesta bakgrunder, medan orange funkar bättre i miljöer där det redan finns mycket gult och grönt.
Placeringen av reflexer är inte slumpmässig. De följer kroppens linjer för att göra silhuetten tydlig, så att förare kan uppskatta avstånd och rörelse.
Horisontella och vertikala band kombineras för att skapa den där typiska silhuetten. Det gör det lättare för andra att snabbt uppfatta om någon är i vägen.
Varselkläder måste sitta rätt och tas om hand. Annars tappar de sin funktion snabbare än man tror.
Rätt storlek ger både komfort och synbarhet. Skötsel och förvaring är avgörande för att reflexerna ska funka som tänkt.
Varselkläder behöver sitta rätt för att klara EN ISO 20471-kraven. För små eller för stora plagg kan förstöra reflexernas placering och göra det svårt att röra sig.
Jackor och västar ska vara knäppta eller stängda när de används. Annars gäller inte certifieringen.
När du väljer storlek ska plagget inte glida upp eller vrida sig när du rör på dig. Reflekterande band måste ligga rätt runt torso och armar, annars blir det inte godkänt.
Om du har arbetskläder under varselkläderna behövs ofta en större storlek. Det är lätt att glömma och plötsligt sitter allt för tajt.
Kombinerar du olika varselplagg? De ska vara av samma märke och norm för att vara godkända. Det gäller särskilt om du mixar jackor och västar för att nå högre säkerhetsklass.
Skyddskläder som inte passar kan faktiskt bli en säkerhetsrisk. Det är kanske inte självklart, men det händer.
Varselkläder tappar skyddseffekt med tiden, speciellt om de blir smutsiga eller slitna. Följ alltid tillverkarens tvättråd, annars försvinner reflexernas effekt snabbare än man tror.
Många varselkläder klarar bara ett visst antal tvättar. Det är lätt att missa, men viktigt.
Viktiga skötselregler:
Smuts och kemikalier kan förstöra reflexerna helt. Fläckar? Ta bort dem direkt, annars kan de bli permanenta.
Om plagget är slitet eller skadat måste hela plagget bytas ut. Det går inte att laga certifierade varselkläder hur som helst.
Rätt förvaring gör att varselkläderna håller längre. De ska ligga torrt och skyddas från direkt solljus, annars bleks reflexerna.
Extrem värme eller kyla är inte heller bra för materialet. Det kan bli stelt eller sprött.
Förvaringsplatsen ska vara ren och fri från kemikalier. Häng upp plaggen så att reflexbanden inte får fula veck.
Det är klokt att kolla kläderna regelbundet när de ligger i förvaring. Skador kan dyka upp när man minst anar det.
Kontrollpunkter vid förvaring:
Vad är retroreflektion i varselkläder? Retroreflektion är teknologin som gör att reflekterande material på varselkläder skickar tillbaka ljus direkt mot ljuskällan. Det här gör att bäraren syns tydligt i mörker...
Vad är vinter varselkläder? Vinter varselkläder kombinerar hög synbarhet med skydd mot kyla, vind och nederbörd. De används främst inom yrken där personal vistas utomhus under den kalla säsongen, som...
Vad är varselklass 1, 2 och 3? Varselkläder delas in i tre klasser som visar hur synliga de är i olika arbetsförhållanden. Indelningen bygger på mängden fluorescerande material och reflexmaterial,...
Olika arbetsmiljöer kräver olika typer av varselkläder. Allt beror på risknivå och trafikintensitet.
Klass 3 behövs i miljöer med hög risk, medan klass 1–2 ibland räcker där det är lugnare.
Vägarbetare vid allmän väg måste ha klass 3-varselkläder enligt EN ISO 20471. Det gäller särskilt där hastigheten är över 50 km/h eller risken för trafik är hög.
Ofta behövs kompletta set: jacka, byxor och hjälm med reflexer. Orange är vanligast eftersom det syns bäst mot asfalt och grönska.
Specifika krav för vägarbeten:
Arbetsledare och trafikdirigenter behöver extra synliga kläder. Reflexerna måste vara i gott skick, annars tappar de snabbt effekt.
Byggarbetsplatser kräver oftast klass 2-varselkläder som minsta nivå. Det gäller särskilt nära kranar, maskiner eller där arbetsfordon rör sig.
Industrimiljöer varierar, men hamnar, flygplatser och järnvägar kräver ofta klass 3. Mindre byggen klarar sig ibland med klass 2.
Typiska användningsområden för olika klasser:
| Arbetsmiljö | Säkerhetsklass | Motivering |
|---|---|---|
| Små byggarbetsplatser | Klass 2 | Begränsad fordonstrafik |
| Stora anläggningsprojekt | Klass 3 | Tunga maskiner och högre risker |
| Industrihamnar | Klass 3 | Stora fordon och komplexa rörelser |
Varselkläder kombineras ofta med hjälm och skyddsskor. Kläderna måste tåla slitaget från byggmiljön, det är inget snack om saken.
Räddningstjänst och polis har särskilda varselkläder i klass 3. Reflexerna är extra många för att synas i kritiska lägen.
De är ofta designade för att gå lätt och snabbt att ta på och av. Det är rätt praktiskt när sekunderna räknas.
Flygplatspersonal använder klass 3, mest för att piloter ska kunna se dem tydligt. Gul är standardfärgen här.
Kommunanställda inom sophantering, parkskötsel och liknande använder mest klass 2. Järnvägspersonal måste alltid ha klass 3, för tågen har lång bromssträcka och det går fort.
Logistik- och lagerpersonal behöver varselkläder där det rör sig truckar eller vid lastkajer. Klass 1 eller 2 brukar räcka, beroende på hur mycket trafik det är.
Folk undrar ofta över reglerna kring varselkläder och skyddsklasser. Det gäller både arbetsgivare och anställda.
Regelverket täcker allt från vem som måste bära vad till hur utrustningen ska skötas.
I Sverige styr arbetsmiljölagen användningen av varselkläder. Arbetsgivaren måste fixa personlig skyddsutrustning när det behövs.
Alla varselkläder måste vara CE-märkta och certifierade enligt EN ISO 20471. Trafikverket kräver att varselkläder används på vägarbetsplatser, oavsett om jobbet är tillfälligt eller permanent.
Varselkläder delas in i tre klasser enligt EN ISO 20471. Klass 1 är lägst, klass 3 är högst.
Det handlar om hur mycket fluorescerande och reflekterande material plagget har. Varje klass har exakta minimikrav.
Byggarbetsplatser räknas som högriskområden. Ofta är varselkläder obligatoriska enligt reglerna.
Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning och välja rätt skyddsklass. Nära trafik eller maskiner är kraven extra hårda, och klass 3 rekommenderas oftast.
Vägarbetare och trafikledare måste ha certifierade varselkläder enligt Trafikverkets regler. Det gäller både fast och tillfällig personal.
Byggarbetare, lagerpersonal och de som jobbar med tunga fordon omfattas ofta av varselkrav. Räddningstjänst och andra i skadeområden måste också använda godkända varselkläder för att synas bättre.
Arbetsmiljöverket gör inspektioner ute på arbetsplatser för att se till att säkerhetsföreskrifterna faktiskt efterlevs. Det handlar bland annat om att kontrollera användningen av rätt varselkläder.
Om kraven inte följs kan företag få böter eller förelägganden. Det är inget någon vill råka ut för, så det gäller att ha koll.
Arbetsgivaren har ansvar för att regelbundet kolla att de anställda verkligen använder sina varselkläder på rätt sätt. Dessutom måste utrustningen vara i gott skick.
Vid inspektioner kan det hända att dokumentation om utbildning och utdelning av utrustning efterfrågas. Det gäller att ha pappren i ordning, helt enkelt.
Varselkläder behöver bytas ut när det fluorescerande materialet har bleknat eller tappat sin synlighet efter flera tvättar.
Om de reflekterande banden spricker eller börjar lossna, är plagget inte längre godkänt enligt certifieringskraven.
Skador som rivningar, envisa fläckar eller att plagget förlorat sin form kan också påverka säkerheten.
Ofta brukar tillverkaren ange ungefär hur många tvättar plagget tål innan det är dags att byta ut det för att säkerställa att certifieringen fortfarande gäller.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.