EN ISO 20471 är EU-standarden som sätter regler för varselkläder och deras synlighetsklasser. Den ställer upp krav på både material och märkning, och det finns en hel process för certifiering av arbetskläder.
Den här standarden finns för att folk som jobbar i farliga miljöer ska synas ordentligt för trafikanter och andra. Fokus ligger på high visibility-kläder som används inom bygg, väg och logistik.
Tanken är att minska olyckor genom att göra arbetarna mer synliga. Standarden är rätt petig med hur mycket fluorescerande och reflekterande material som krävs beroende på risknivå.
Den gäller inom EU och Norge, så det blir samma säkerhetskrav oavsett var kläderna tillverkas eller används.
Godkända varselkläder enligt EN ISO 20471 ska vara CE-märkta och ha ett specifikationsnummer. Märkningen visar vilken klass plagget tillhör och att det följer standarden.
För att få certifiering måste ett oberoende testinstitut kolla plaggets egenskaper. Det handlar bland annat om hur bra materialet reflekterar ljus och hur det håller efter tvätt och slitage.
Tillverkaren behöver kunna visa att plagget lever upp till kraven för:
EN ISO 20471 ersatte EN 471 år 2013 och skärpte kraven. Det blev tuffare regler för materialens hållbarhet och prestanda.
Det infördes nya sätt att mäta reflex och krav på hur man kan kombinera olika plagg. Man ville få till en global standard, så det blev enklare för tillverkare att sälja på olika marknader.
Systemet bygger på exakta krav för hur mycket fluorescerande och reflekterande material som ska finnas på varje plagg. Kraven ökar från klass 1 till klass 3, så att synligheten blir bättre ju farligare miljön är.
Varselkläder delas in i tre klasser beroende på hur mycket synligt material som finns på plagget. Klass 1 är lägst, klass 2 är mittemellan.
Klass 3 är för de allra tuffaste miljöerna, där fordon kör över 60 km/h. Det är arbetsplatsens risker som avgör vilken klass som krävs.
Det är arbetsgivaren som gör riskbedömningen och bestämmer vilken klass som behövs. Saker som trafik, hastigheter och ljusförhållanden spelar in.
Fluorescerande material ska enligt EN ISO 20471 minst täcka:
| Klass | Fluorescerande yta (dm²) |
|---|---|
| Klass 1 | 0,14 |
| Klass 2 | 0,50 |
| Klass 3 | 0,80 |
Reflekterande material har också minimikrav. Klass 1 kräver 0,10 dm², klass 2 behöver 0,13 dm² och klass 3 minst 0,20 dm².
Reflexbanden ska ha viss bredd och placeras på rätt ställen. Materialen testas för färg, tvättbarhet och hur bra de reflekterar ljus.
De tre klasserna skiljer sig i hur mycket material som krävs, vilken säkerhetsnivå de ger och hur plaggen ska se ut.
Klass 1 kräver minst 0,14 m² fluorescerande material och 0,10 m² reflekterande material. Det här är för enklare arbetsmiljöer där det räcker med grundläggande synlighet.
Klass 2 höjer ribban till minst 0,50 m² fluorescerande material och 0,13 m² reflekterande material. Det är en märkbar skillnad – man syns bättre när det behövs.
Klass 3 kräver mest: minst 0,80 m² fluorescerande material och 0,20 m² reflekterande material. Det är för de verkligt farliga miljöerna.
Reflexmaterial ska sitta så att det bildar tydliga band runt kroppen. Fluorescerande material ska täcka de stora delarna av torso och armar/ben.
Klassningen styrs av fordonshastigheter och hur mycket trafik det är. Klass 1 passar där fordon kör under 25 km/h och trafiken är begränsad.
Klass 2 används när hastigheterna är mellan 25 och 60 km/h eller där det är lite mer liv och rörelse. Det kan vara byggarbetsplatser nära vägar eller industriområden.
Klass 3 är för platser där det går undan – över 60 km/h, mycket trafik, motorvägar, järnväg, flygplatser och liknande.
Det är alltid arbetsgivarens riskbedömning som avgör vilken klass som behövs. Plaggen ska matcha risknivån.
Klass 1-plagg kan vara västar, t-shirts eller små accessoarer som armbindlar. De behöver inte täcka hela kroppen eller ha ärmar.
Klass 2 ska täcka mer – ofta större delar av kroppen, men kan fortfarande vara västar eller kortärmat. Reflexbanden ska sitta både horisontellt och vertikalt.
Klass 3 kräver full täckning: långärmat, långa byxor, hela torso, armar och ben ska ha både fluorescerande och reflekterande material.
Man kan ibland kombinera klass 1- och klass 2-plagg för att få ihop klass 3-certifiering. Det ger lite valfrihet.
Vad är vinter varselkläder? Vinter varselkläder kombinerar hög synbarhet med skydd mot kyla, vind och...
Vad är vattentäta varselkläder? Vattentäta varselkläder kombinerar hög synlighet med skydd mot väta och används...
Varför är korrekt tvätt av varselkläder viktigt? Rätt skötsel av varselkläder påverkar både säkerheten, plaggets...
Portwest
PW3 Hi-Vis Flexi Class 1 Joggers
Portwest
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Lite Jacket
Portwest
Hi-Vis Breathable Rain Bib and Brace
Portwest
DX4 Hi-Vis Class 1 Detachable Holster Pocket Craft Trousers
Portwest
Portwest
Klass 1 är den lägsta synlighetsnivån inom EN ISO 20471. Kraven är rätt låga, och plaggen används där det är lugnt och risken är liten.
Klass 1-plagg ska ha minst 0,14 m² fluorescerande material och 0,10 m² reflekterande material. Det fluorescerande materialet ska vara gult, orange eller rött för att synas bra i dagsljus.
Reflexmaterialet placeras där det gör mest nytta när det är mörkt. Materialet måste klara vissa tester för att få godkänt.
Plaggen kan vara västar, t-shirts eller jackor. Varje plagg testas och certifieras separat.
Warehouse workers använder ofta klass 1-kläder, särskilt inom lager och logistik där trafiken är kontrollerad och långsam.
Andra exempel på användningsområden:
High visibility klass 1 är för miljöer där fordonen kör långsamt, under 25 km/h. Arbetsgivaren gör sin egen bedömning av risknivån beroende på trafik och hastighet där jobbet utförs.
Klass 2 varselkläder kräver större ytor av både fluorescerande bakgrundsmaterial och reflexpåsar jämfört med klass 1. De här hi-vis-plaggen passar arbetsmiljöer med måttlig trafik och mellanrisk.
Varselkläder certifierade enligt klass 2 måste uppfylla specifika krav på materialytor för att synas ordentligt. Det fluorescerande bakgrundsmaterialet ska täcka minst 0,50 kvadratmeter av plagget.
Reflexmaterialet måste vara minst 0,13 kvadratmeter, strategiskt placerat över plagget. Reflexbanden sitter oftast runt torso, armar och ben för att markera rörelser och kroppskontur.
High visibility handlar om att kombinera dagssynligt fluorescerande material med retroreflekterande band. Materialet måste klara tester för färgäkthet, tvättbarhet och reflexförmåga enligt standarden.
Klass 2 används främst i hamnar, järnvägsområden, byggarbetsplatser och parkeringsytor där trafiken är måttlig. Arbetarna exponeras för fordon i kontrollerade hastigheter, men synlighet är ändå avgörande.
Lastbilsförare, lagerarbetare och byggpersonal väljer ofta klass 2 i sitt dagliga arbete. Ljuset skiftar, fordon rör sig, och det gäller att synas.
Utmaningarna? Att synas i regn, mörker, konstiga arbetsställningar – och samtidigt kunna röra sig fritt. Kläderna måste funka både dag och natt, det är inte svårare än så.
Vad betyder vattentätt varsel rankat? Vattentätt varsel rankat handlar om kläder som kombinerar väderskydd, synlighet och en viss kvalitetsnivå. Plagget ska klara både fukt och de synlighetskrav som gäller på...
Filip Östangård |
Skillnader mellan varselväst och varseljacka Valet mellan varselväst och varseljacka påverkas främst av arbetsmiljöns krav, väderförhållanden och vilken säkerhetsklass som behövs. Varseljackor erbjuder högre skydd och värme medan varselvästar ger...
Filip Edvinsson |
Vad är varselcertifiering och varför är det viktigt 2025? Varselcertifiering ser till att arbetskläder lever upp till bestämda säkerhetsstandarder för synlighet i riskmiljöer. Certifieringssystemet bygger på EN ISO 20471-standarden, där...
Jesper Adolfsson |
Klass 3-varselkläder ger den högsta synligheten enligt EN ISO 20471. Här gäller särskilda krav på material och design.
De här plaggen används där trafiken är snabb – över 60 km/h – eller där säkerhetsriskerna är extrema.
Klass 3 kräver minst 0,80 m² fluorescerande material och 0,20 m² retroreflekterande material. Det här ger maximal synlighet både dag och natt.
Det fluorescerande materialet måste täcka både överkropp och ben för att få klass 3-status. Färgerna? Gult, orange eller rött, inget annat.
Retroreflexband placeras runt midjan, över axlarna och runt armar och ben. På så sätt syns bäraren från alla håll.
Användningsområden för klass 3:
Klass 3-certifiering kan nås genom att kombinera flera plagg eller ett heltäckande plagg. Exempel: jacka och byxor, där båda har lägre klass men tillsammans når klass 3.
Hi-vis-plagg får inte övertäckas av andra kläder eller utrustning. Det skulle ju dölja det viktiga materialet och minska effekten.
Materialegenskaper:
Arbetsgivaren avgör när klass 3 behövs, utifrån riskbedömning. Om man kombinerar plagg för att nå klass 3 måste hela systemet certifieras tillsammans.
Moderna varselkläder bygger på två huvudmaterial som samverkar för att skapa synlighet. Det har hänt mycket tekniskt de senaste åren – bättre material, smartare lösningar och högre komfort.
Reflekterande material är främst retroreflektiva band som kastar tillbaka ljus mot källan. De innehåller små glaskulor eller prismatiska strukturer som får ljuset att studsa rätt. Glaskulor är billigare, prismatiska material reflekterar bättre.
Fluorescerande material tar upp UV-ljus och gör det synligt i starka färger. Vanligast är gul-grön och orange-röd för att de syns bäst för ögat. Materialet måste hålla färgen trots tvätt och väder.
Hi-vis-plagg kombinerar de här materialen. Reflekterande band placeras där de syns bäst, och det fluorescerande grundmaterialet täcker större ytor för dagsljus.
Hållbarheten varierar. Kvalitetsmaterial klarar hundratals tvättar och reflekterande band står emot många böjningar utan att tappa effekt.
Nya segmenterade reflekterande band följer kroppens rörelser bättre än gamla raka band. De är flexibla, så reflektionen funkar även när plagget böjs eller sträcks.
Integrerade LED-system dyker upp i varselkläder för riktigt farliga miljöer. Små, vattentäta lampor kan blinka i olika mönster. Batterierna håller längre nu tack vare lågenergi-LED.
Mikroinkapsling av fluorescerande pigment gör att färgen håller längre. Pigmenten kapslas in och släpps ut långsamt, vilket minskar blekning.
Nya hybridmaterial kombinerar fluorescerande och reflekterande egenskaper i samma tyg. Det minskar behovet av extra band och ger jämnare synlighet. Målet är att få båda funktionerna utan att kompromissa.
Valet av EN ISO 20471-klass beror på riskerna i miljön och fordonshastigheterna. Olika jobb har olika behov – det är ingen universallösning.
Arbetsgivaren måste kolla vilken risknivå som gäller. Fordonshastighet är ofta avgörande – över 60 km/h betyder nästan alltid klass 3.
Klass 1 passar där det är låg hastighet och lite trafik. Typiskt i slutna miljöer med bara fotgängare eller långsamma fordon.
Klass 2 är för hamnar, järnvägar, byggarbetsplatser och parkeringar med måttlig trafik.
Klass 3 behövs där trafiken är snabb och riskerna höga – motorvägar, större vägar, platser med tunga maskiner.
Jobbar man nära aktiv trafik? Då är det högre klass som gäller.
Warehouse workers jobbar mest i kontrollerade miljöer med långsamma truckar. Klass 1 räcker ofta för inomhuslager.
Utomhusterminaler och lastkajer kräver mer. Klass 2 rekommenderas där lastfordon och truckar rör sig i måttliga hastigheter.
Man kan kombinera hi-vis-plagg för att nå högre klass. En väst i klass 1 plus byxor i klass 1 ger klass 2 totalt.
Logistikpersonal vid ramper och omlastning bör ha minst klass 2, särskilt om de jobbar nära externa fordon som inte är vana vid platsen.
För mindre personer kan det vara värt att välja högre klass, eftersom mindre yta syns.
EN ISO 20471-standarden sätter tydliga krav för fluorescerande och reflexmaterial och anger när varje klass ska användas. Certifierade kläder måste kollas regelbundet för att behålla skyddet.
Klass 1 kräver minst 0,14 m² fluorescerande material och 0,10 m² reflexmaterial. Det här ger grundläggande synlighet i låg risk-miljöer.
Klass 2 har högre krav: minst 0,5 m² fluorescerande yta och 0,13 m² reflexmaterial. Den passar trafikmiljöer upp till 60 km/h.
Klass 3 är högsta nivån med 0,8 m² fluorescerande material och 0,2 m² reflexmaterial. Den behövs för höghastighetsområden över 60 km/h och mörka arbetsmiljöer.
Klass 1 kläder har ganska begränsade reflexband. De placeras ofta horisontellt runt midjan eller ibland vertikalt över axlarna.
Materialet behöver inte gå runt hela kroppen. Det känns rätt basic, om man ska vara ärlig.
Klass 2 kräver att reflexbanden går runt både torso och extremiteter. De måste bilda slutna slingor runt kroppen för att ge 360-graders synlighet.
Klass 3 är ett snäpp upp, med det mest omfattande reflexmönstret. Här ska banden finnas runt armar, torso och ben.
Reflexmaterialet täcker större ytor. Det är tänkt att synas, oavsett varifrån någon kommer.
Klass 1 används i lågriskmiljöer som lager och industrilokaler. Områden där trafiken är låg eller nästan obefintlig.
Det passar folk som mest står still eller jobbar i kontrollerade miljöer. Det är knappast för den som jobbar vid vägen.
Klass 2 är för platser med mer rörelse, som byggarbetsplatser och trafikmiljöer där fordon kör i måttliga hastigheter. Väg- och järnvägsarbetare brukar använda den här klassen, särskilt på dagen.
Klass 3 är för de riktigt tuffa miljöerna. Motorvägar, flygplatser och nattarbete kräver den här nivån.
Folk som jobbar nära höghastighetstrafik, som trafikledare och räddningstjänst, behöver verkligen det här skyddet.
Eftermontering av reflexmaterial på redan certifierade plagg är faktiskt inte tillåten enligt EN ISO 20471. Det bryter mot certifieringen och kan påverka säkerheten.
Man kan däremot kombinera två certifierade plagg för att uppnå en högre klass. Till exempel, en klass 2-jacka ihop med certifierade byxor kan tillsammans uppfylla klass 3.
Båda plaggen måste förstås vara rätt märkta och certifierade enligt standarden. Annars gäller det inte.
Klass 1 kräver minst 0,14 m² fluorescerande bakgrundsmaterial och 0,10 m² retroreflekterande material. Det är precis på gränsen för godkänd synlighet i enklare miljöer.
Klass 2 kräver minst 0,5 m² fluorescerande material och 0,13 m² reflexmaterial. De här större ytorna syns betydligt bättre än klass 1.
Klass 3 ställer högst krav: 0,8 m² fluorescerande yta och 0,2 m² reflexmaterial. Det är mycket material, men det behövs i de mest riskfyllda arbetsmiljöerna.
En snabb visuell kontroll varje dag innan jobbet drar igång är faktiskt rätt viktig. Det handlar om att upptäcka skador på reflexerna eller de där starkt färgade ytorna.
Kasta gärna ett öga på sömmarna, letar efter fläckar eller slitage som kan göra kläderna mindre synliga. Det är lätt att missa smågrejer om man har bråttom på morgonen.
En gång i veckan kan det vara smart att ta en lite mer noggrann titt på plagget som helhet. Särskilt reflexmaterialet och färgens styrka—de där detaljerna som faktiskt gör skillnad när det gäller synlighet.
Om reflexerna börjar lossna, färgen bleknat ordentligt, eller om det dykt upp hål eller revor, då är det dags att byta ut plagget direkt. Visst, tvättar du kläderna regelbundet så håller de ofta längre, men när säkerheten börjar svikta spelar det faktiskt ingen roll hur de ser ut på utsidan.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.