Varselkläder delas in i tre klasser som visar hur synliga de är i olika arbetsförhållanden. Indelningen bygger på mängden fluorescerande material och reflexmaterial, alltså hur tydligt bäraren syns i dagsljus och mörker.
Enligt EN ISO 20471 finns klass 1, klass 2 och klass 3. Det handlar om hur stor del av plagget som består av fluorescerande och reflekterande material.
Klass 1 har lägst synbarhet och används där risken för trafik eller maskinrörelser är låg. Plaggen har minst mängd varselmaterial och reflexer.
Klass 2 har medelhög synbarhet och passar för jobb nära fordon eller i områden med lite mer trafik. Den kräver större ytor av färgat tyg och reflexer än klass 1.
Klass 3 ger högsta synbarheten och används där risknivån är hög, till exempel på vägar med hastigheter över 60 km/h. Plaggen täcker ofta större delar av kroppen, som jackor eller overaller.
| Klass | Synbarhetsnivå | Typiska användningsområden |
|---|---|---|
| 1 | Låg | Lagerarbete, inhägnade områden |
| 2 | Medel | Byggarbetsplatser, vägar med låg trafik |
| 3 | Hög | Vägar med hög hastighet, räddningstjänst |
Skillnaden ligger mest i mängden synligt material – ju högre klass, desto mer fluorescerande och reflekterande yta krävs.
Klass 1-plagg kan vara enkla västar eller byxor med smala reflexband. De är tänkta för miljöer där fordon rör sig långsamt eller där det är gott om plats mellan arbetare och fordon.
Klass 2-plagg, som västar eller jackor, har bredare reflexband och mer färg. De syns bra i dagsljus och när ljuset är svagt.
Klass 3-plagg måste täcka överkropp och armar eller ben. De har störst reflexytor och kombineras ofta med andra plagg för att nå full certifiering.
Indelningen i tre klasser finns för att anpassa synbarheten efter risknivån på jobbet. Det gör att arbetsgivare kan välja rätt skyddsnivå beroende på trafik, ljus och arbetsuppgift.
Systemet finns för att folk som jobbar nära rörliga fordon eller maskiner ska synas tillräckligt bra.
Genom att följa rätt varselklass uppfylls kraven i EU direktiv för personlig skyddsutrustning. Det gör också tillsyn och säkerhetskontroller lite smidigare.
Det handlar inte om design eller komfort – det är funktionell synbarhet som gäller.
Varselkläder måste uppfylla tydliga krav på synbarhet, säkerhet och märkning. Allt styrs av europeiska standarder som säger hur mycket fluorescerande och reflekterande material som krävs, och hur kläderna ska certifieras och märkas.
EN ISO 20471 är den gällande standarden för varselkläder i EU. Den ersatte EN 471 och ställer krav på material, konstruktion och testmetoder. Standarden gäller skyddskläder som ska synas i dagsljus, skymning och mörker.
Kläderna delas in i tre klasser:
| Klass | Synbarhetsnivå | Användningsområde |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Områden med låg trafik eller begränsad risk |
| 2 | Medel | Vägarbeten eller platser med måttlig trafik |
| 3 | Högst | Tät trafik, motorvägar eller räddningstjänst |
Ju högre klass, desto större krav på synligt material och reflexyta. EN ISO 20471 ser till att kläderna ger tillräcklig kontrast och reflektion oavsett ljusförhållanden.
Varje klass kräver en viss minimiyta av fluorescerande och reflekterande material. Det fluorescerande tyget syns i dagsljus, medan reflexer och annan reflekterande yta gör att man syns i mörker när man blir belyst.
Exempel på minimiytor enligt EN ISO 20471:
| Klass | Fluorescerande yta (m²) | Reflexyta (m²) |
|---|---|---|
| 1 | 0,14 | 0,10 |
| 2 | 0,50 | 0,13 |
| 3 | 0,80 | 0,20 |
Reflexerna måste vara jämnt fördelade runt kroppen för att skapa en tydlig siluett. Om reflexerna är smutsiga eller trasiga funkar de sämre – då kanske plagget inte längre klarar standarden.
För att säljas som skyddskläder med hög synbarhet måste plaggen vara CE-märkta och testade enligt EN ISO 20471. Märkningen ska visa vilken klass plagget tillhör och referensen till standarden (t.ex. EN ISO 20471:2013).
Tillverkaren ansvarar för att kläderna testas av ett oberoende certifieringsorgan. Etiketten måste också visa info om tvätt, underhåll och livslängd, eftersom det påverkar reflexernas effekt.
Bara plagg som klarar alla krav får användas på arbetsplatser där synbarhet är viktigt för säkerheten.
Varselklass 1 är plagg med lägst synbarhet enligt EN ISO 20471. De används där risken för påkörning eller dålig sikt är begränsad och där andra säkerhetsåtgärder finns.
Plagg i klass 1 är vanliga i miljöer med låg trafik eller där fordon går långsamt. Exempel är lagerarbete, inomhuslogistik, truckkörning och underhåll i avgränsade områden.
Man kan också se dem på personal som jobbar nära men inte direkt på vägbanor, som parkeringsvakter eller fastighetsskötare. Ibland används klass 1 som komplement till annan skyddsutrustning när högre synbarhet inte behövs.
Arbetsgivare väljer ofta denna klass när riskbedömningen visar att ljus och trafik inte kräver högre varselklass. Det gör plaggen praktiska där rörlighet och komfort är viktigare än maxad synbarhet.
Varselplagg i klass 1 har minst 0,14 m² fluorescerande yta och 0,10 m² reflexmaterial – mindre än klass 2 och 3. Det betyder mindre täckning av starkt färgat material och reflexer.
Färgerna är oftast gul, orange eller röd, enligt EN ISO 20471. Reflexerna placeras så de syns när man rör sig, ofta runt överkropp och ben.
Materialet brukar vara polyester eller bomullsblandningar som är slitstarka och andas hyfsat. Designen gör att plaggen är lätta och bekväma, så man orkar ha dem på sig länge.
Fördelar:
Begränsningar:
Klass 1-plagg funkar bäst där det redan är bra ljus och låg risk, men där man ändå vill ha viss synbarhet för säkerheten.
Vad är varselvästar? Varselvästar är skyddsplagg som hjälper folk att synas ordentligt i miljöer där...
Vad är EN ISO 20471? Standarden EN ISO 20471 fastställer krav för varselkläder med hög...
Vad är arbetsbyxor för dam? Arbetsbyxor för dam är funktionella plagg utformade för att ge...
Portwest
PW3 Hi-Vis Flexi Class 1 Joggers
Portwest
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Lite Jacket
Portwest
Hi-Vis Breathable Rain Bib and Brace
Portwest
DX4 Hi-Vis Class 1 Detachable Holster Pocket Craft Trousers
Portwest
Portwest
Varselklass 2 används när arbetsmiljön innebär måttlig till hög risk för att en person inte syns tillräckligt tydligt. Den ger bättre synbarhet än klass 1 och används ofta där fordon eller maskiner rör sig i hastigheter mellan cirka 30 och 60 km/h.
Klass 2 är rätt vanlig på byggarbetsplatser, i hamnar, järnvägsområden och vid vägarbeten där trafiken inte är extremt tät men ändå kräver ökad synlighet.
Arbetare som lastar och lossar gods, parkeringsvakter och personal vid räddningsinsatser i dagsljus drar ofta nytta av denna klass.
På industriområden där tunga maskiner kör runt eller där vädret kan göra sikten sämre, ger klass 2 en rätt bra balans mellan skydd och komfort.
Den används också vid skallgång eller andra uppdrag där flera personer jobbar i olika terräng men ändå behöver synas.
Plagg i varselklass 2 ska följa EN ISO 20471.
De måste ha mer fluorescerande material och reflexer än klass 1, men inte lika mycket som klass 3.
Det fluorescerande tyget ska täcka minst 0,50 m² och reflexmaterialet minst 0,13 m².
Färgerna är oftast gul, orange eller röd.
Det gör att bäraren syns både i dagsljus och när det är lite mörkare ute.
Reflexerna ska sitta runt överkroppen och ibland på ärmar eller ben för att skapa en tydlig siluett.
Kläderna måste vara CE-märkta och tillverkade av material som håller synbarheten även efter många tvättar och tufft väder.
Det handlar ju om att plagget ska skydda konsekvent under hela sin livslängd.
Varselklass 2 ger betydligt bättre synbarhet än klass 1.
Den passar där risknivån är lite högre men man vill ändå ha bra rörelsefrihet och slippa tunga plagg.
För den som jobbar nära fordon eller maskiner ger klass 2 bättre kontrast mot omgivningen.
Den används ofta som standardnivå för yrken där man måste synas både dag och natt men inte behöver full täckning som klass 3 kräver.
| Egenskap | Klass 1 | Klass 2 |
|---|---|---|
| Synbarhet | Låg | Medelhög |
| Typiska miljöer | Lågtrafikerade områden | Byggarbetsplatser, hamnar |
| Krav på reflexyta | Lägst | Högre |
| Användningsnivå | Grundläggande | Förhöjd säkerhet |
Varselkläder i klass 3 ger den allra högsta synbarheten och används där risken för olyckor är störst.
De är gjorda för miljöer med snabb trafik, dålig belysning eller riktigt röriga arbetsförhållanden där man måste vara synlig från alla håll.
Klass 3 används mest vid vägarbete, räddningstjänst och andra platser där fordon kör över 60 km/h.
Det är ofta ett krav på motorvägar, större byggarbetsplatser och när man jobbar nattetid.
Arbetare som styr trafik, gör underhåll eller jobbar på järnväg behöver synas tydligt både dag och natt.
Varselkläder klass 3 minskar risken för olyckor rejält genom att öka synbarheten på långt håll.
Typiska plagg är jackor, overaller och varselbyxor med mycket fluorescerande material.
Kombinationen gör att hela kroppen syns tydligt även när man rör sig.
För att räknas som klass 3 enligt EN ISO 20471 krävs större mängd fluorescerande och reflekterande yta än i klass 1 och 2.
Plagget ska ha minst 0,80 m² fluorescerande bakgrundsmaterial och 0,20 m² reflexmaterial.
Reflexerna ska placeras så att bäraren syns från alla håll, även när man rör sig.
Reflexbanden sitter oftast runt armar, ben och överkropp.
Materialet måste vara slitstarkt och klara många tvättar utan att bli blekt.
Vanliga färger är gul, orange eller röd – de syns ju bäst mot de flesta bakgrunder.
Om ett enda plagg inte räcker för klass 3 kan två klass 2-plagg kombineras.
Ett vanligt exempel är en klass 2-jacka ihop med klass 2-varselbyxor.
Kombinationen måste vara certifierad tillsammans för att det ska räknas som klass 3.
| Plaggkombination | Klassnivå | Certifieringskrav |
|---|---|---|
| Jacka klass 2 + byxa klass 2 | Klass 3 | Ja, gemensam certifiering krävs |
| Jacka klass 3 | Klass 3 | Enskild certifiering |
| Väst klass 2 + byxa klass 1 | Klass 2 | Ej tillräckligt för klass 3 |
Det här ger lite mer frihet att anpassa kläderna efter säsong och arbetsmiljö utan att tumma på säkerheten.
Varför är det viktigt att fördubbla livslängden på arbetskläder? Att använda arbetskläder längre minskar resursförbrukningen, sparar energi och minimerar avfall. Det bidrar också till mindre klimatpåverkan från textilproduktionen, som står...
Jesper Adolfsson |
Skillnader mellan arbetskläder inom bygg och industri Bygg- och industrimiljöer ställer olika krav på arbetskläder beroende på risknivå, rörelsefrihet och arbetsuppgifter. Skillnaderna syns i material, design och vilka certifieringar som...
Filip Östangård |
Vanliga skötselmisstag med arbetskläder Många arbetskläder slits ut i förtid på grund av felaktig tvätt, bristande fläckbehandling och att användaren inte följer tillverkarens skötselråd. Små misstag i vardagen kan minska...
Jesper Adolfsson |
Varselkläder kombinerar synliga färger och reflekterande ytor för att öka säkerheten där sikten är dålig.
De ska balansera synlighet, komfort och hållbarhet utan att störa rörelsefriheten eller miljön i onödan.
Fluorescerande material gör att man syns bättre i dagsljus, gryning och skymning.
Det funkar genom att absorbera UV-ljus och omvandla det till synligt ljus, så plagget sticker ut mer mot bakgrunden.
Vanliga färger är gul, orange och röd – de ger stark kontrast.
Reflekterande material är bäst i mörker när det träffas av ljus, till exempel från en bil.
Det består ofta av små glaspärlor eller prismor som reflekterar ljuset tillbaka mot ljuskällan.
Kombinationen av fluorescerande och reflekterande ytor gör att man får skydd i olika ljusförhållanden.
Enligt EN ISO 20471 bestäms varselklass (1–3) av hur mycket fluorescerande och reflekterande material plagget har.
Klass 3 kräver störst ytor för maximal synbarhet, medan klass 1 är för enklare miljöer.
Det är inte bara materialet som räknas – placeringen av färg och reflexer är också viktig.
Reflexband placeras oftast runt överkroppen, armarna och benen för att markera kroppens rörelser.
Det gör det enklare för förare och maskinoperatörer att snabbt se var folk befinner sig.
Passformen påverkar också synligheten.
För lösa eller veckade plagg kan dölja reflexerna när man rör sig.
Därför används ofta ergonomiska snitt och justerbara detaljer för att reflexerna ska synas från flera håll.
Tillverkare anpassar designen efter arbetsmiljö – regntåliga material för utomhusbruk eller andningsaktiva tyger om det är varmt.
Funktionella fickor, dragkedjor och förstärkta sömmar brukar integreras utan att minska varselytorna.
Tillverkningen av varselkläder påverkar miljön genom färgning, textilproduktion och kemikalier.
Många tillverkare satsar nu på återvunna polyesterfibrer och vattenbaserade färger för att minska utsläpp och spara resurser.
Slitstyrka är också en miljöfråga.
Ju mer hållbara plaggen är, desto mer sällan behöver de bytas ut – vilket minskar avfallet.
Tyger testas för att tåla många tvättar utan att förlora fluorescens eller reflex.
Certifieringar som OEKO-TEX Standard 100 och ISO 14001 visar att produktionen följer miljökrav.
Det är rätt smart att kombinera säkerhetsstandarder med miljöhänsyn så att kläderna skyddar både användaren och miljön.
Varselplagg skyddar bara om de används och sköts rätt.
Material, tvätt och saker som tryck eller brodyr påverkar både synbarhet och livslängd.
Rätt storlek och passform spelar också stor roll för komfort och säkerhet.
Varselkläder ska tvättas enligt tillverkarens tvättråd så de fluorescerande färgerna och reflexerna håller sig pigga.
För hög temperatur eller starka tvättmedel kan förstöra reflexen.
Använd milt tvättmedel utan blekmedel eller sköljmedel – sköljmedel kan lägga en hinna på reflexen och försämra effekten.
Tvätta plaggen separat från mörka kläder för att undvika missfärgning.
Efter tvätt, torka enligt märkningen, helst lufttorka.
Torktumling på hög värme kan skada reflexerna.
Jobbar du i smutsig miljö bör plaggen tvättas ofta, eftersom smuts dämpar synligheten.
Kolla efter varje tvätt att reflexerna sitter kvar och inte är spruckna eller blivit matta.
Om synbarheten minskat, byt ut plagget även om det annars är helt – säkerheten måste ju gå först.
Tryck och brodyr kan faktiskt påverka varselplaggets synbarhet och certifiering. Om du placerar logotyper eller text över reflekterande ytor minskar reflexytan, och då kanske plagget inte längre klarar kraven för sin varselklass.
Det gäller att placera tryck och brodyr på ytor som inte stör de fluorescerande eller reflekterande delarna. De flesta tillverkare brukar ha rekommenderade zoner för märkning, så det är värt att kika på dem.
Vid värmetransfertryck bör man använda låg temperatur och hålla pressningen kort, annars riskerar man att skada materialet. Brodyr behöver sys försiktigt så att inte vattentäta egenskaper försämras.
Ett snabbt sätt att kolla märkningens påverkan är att jämföra plagget före och efter under starkt ljus. Ser reflexerna ojämna ut eller har färgen mattats? Då är det nog bäst att inte använda plagget i riskmiljö.
Rätt storlek och passform är avgörande för att varselkläderna ska funka som tänkt. Ett för stort plagg kan fastna i maskiner, medan ett för litet plagg begränsar rörelsefriheten och reflexytor kan försvinna ur sikte.
Tänk på underkläder och eventuella lager när du väljer storlek. Många tillverkare har måttabeller som hjälper till, även om det ibland känns som ett lotteri ändå.
Plagget ska sitta stadigt men inte vara för tajt. Reflexbanden bör ligga i jämna linjer runt kroppen, även när du rör dig.
Om du använder sele eller väst ovanpå, kolla så att synbarheten funkar ihop med resten av utrustningen. Det kan vara smart att låta en kollega kolla synligheten på olika avstånd och i olika ljus.
Om reflexerna täcks eller inte syns från alla håll, är det nog värt att testa en annan storlek eller modell.
Valet av varselklass beror mycket på arbetsmiljöns risknivå, ljusförhållanden och hur nära du är fordonstrafik. Synlighet är verkligen avgörande för att minska olyckor, särskilt där folk jobbar nära maskiner eller fordon som rör sig.
Byggarbetsplatser och vägarbeten innebär ofta hög risk, både på grund av tunga maskiner och trafik som kan komma oväntat. Arbetar du nära vägar där bilar kör över 60 km/h? Då krävs varselklass 3 – alltså maxad mängd fluorescerande och reflekterande material.
Inom inhägnade områden med mindre trafik räcker ibland klass 2. Den ger bra synbarhet dag som natt, men är främst för platser där det inte går så fort.
| Risknivå | Rekommenderad klass | Exempel på miljö |
|---|---|---|
| Hög (trafik > 60 km/h) | Klass 3 | Vägarbete, motorväg |
| Medel | Klass 2 | Byggarbetsplats, lastzon |
| Låg | Klass 1 | Avgränsade områden utan fordonstrafik |
Arbetsgivaren ska göra riskbedömningen och välja rätt plagg. Kläderna måste vara CE-märkta och följa EN ISO 20471.
Krav inom industri och transport skiftar beroende på om du jobbar inomhus, utomhus eller i lager där fordon kör omkring. Truckförare, lastare och logistikfolk behöver ofta klass 2 för att synas i dunkla miljöer och bland rörliga fordon.
I större terminaler eller vid nattarbete gäller ofta klass 3, särskilt om sikten är usel. För administrativ personal eller besökare i mindre riskzoner kan klass 1 räcka.
Kläderna ska tåla slit och vara bekväma, annars blir de bara liggande. Det går att kombinera jacka och byxa i olika klasser för att få tillräcklig synbarhet. Reflexer runt armar, midja och ben är viktigt – annars försvinner du lätt i mängden.
Hamnar, flygplatser, räddningstjänst och jordbruk har alla sina egna krav på varselkläder. På flygplatser och i hamnar är det ofta klass 3 som gäller, eftersom fordon och maskiner rör sig snabbt och lite hur som helst.
Inom jordbruk och skogsbruk kan klass 2 duga, men jobbar du nära vägar eller i mörker är högre klass att föredra. Räddningstjänst och väktare blandar ofta reflexer och fluorescerande material för att synas både dag och natt.
Klimatet spelar in. Vinter kräver isolerande material, medan sommarplagg helst ska andas men ändå klara kraven för vald varselklass.
Varningsklasser används av svenska myndigheter för att tydligt visa graden av risk vid väderhändelser eller andra hot mot säkerhet och samhälle. Klassificeringen styr vilka åtgärder som krävs från både allmänhet och myndigheter för att begränsa skador och störningar.
Varningsklass 1 signalerar väder eller händelser som kan innebära vissa risker för människor och egendom. Effekterna är oftast rätt begränsade men kan påverka trafiken, utomhusaktiviteter eller till och med lokala elnät.
Folk bör vara lite extra vaksamma, hålla koll på myndighetsinformation och kanske planera om resor eller aktiviteter om det behövs.
Varningsklass 2 innebär större risker och mer omfattande konsekvenser. Händelserna kan orsaka skador på byggnader, trafikstörningar eller elavbrott över större områden.
Myndigheterna växlar upp beredskapen, och allmänheten uppmanas att undvika onödiga resor och säkra lösa grejer.
Varningsklass 3 är den allvarligaste nivån och används vid extremt väder eller andra händelser som kan hota liv, egendom och samhällsfunktioner.
Kriterierna omfattar mycket kraftiga vindar, stora översvämningar eller andra förhållanden där det faktiskt är farligt att vara ute.
Att ignorera en varning i klass 3 kan leda till allvarliga personskador eller till och med livshotande situationer.
Samhällstjänster kan påverkas, och räddningsinsatser blir svårare om folk inte följer rekommendationer eller avspärrningar.
Myndigheter som SMHI och MSB använder flera kanaler för att sprida varningar: radio, tv, appar, SMS – ja, det mesta.
Informationen uppdateras löpande så att folk får råd om vad som bör göras och vilka områden som berörs.
Vid klass 1 har myndigheterna uppgiften att hålla koll på utvecklingen och meddela om något förändras.
De samarbetar dessutom med kommuner och räddningstjänst för att se till att resurser finns redo om det skulle bli värre.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.