Standarden EN ISO 20471 fastställer krav för varselkläder med hög synbarhet som används i arbetsmiljöer där risken för olyckor är förhöjd. Den säkerställer att användaren syns tydligt under både dagsljus och mörker genom kombinationen av fluorescerande och retroreflekterande material.
EN ISO 20471 har som syfte att öka arbetstagares synlighet i miljöer där fordon, maskiner eller andra riskmoment förekommer. Den gäller främst för yrkesmässigt bruk, till exempel inom bygg, vägarbete, logistik och räddningstjänst.
Standarden definierar tre skyddsklasser baserade på mängden synligt material:
| Klass | Synbarhetsnivå | Typiska användningsområden |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Lager, inhägnade områden |
| 2 | Medel | Vägarbeten, byggarbetsplatser |
| 3 | Högst | Trafikerade vägar, flygplatser |
För att ett plagg ska vara certifierat måste både färg och reflexmaterial uppfylla minimikrav på yta och placering.
Kraven säkerställer att bäraren syns från alla håll, även bakifrån, där uppmärksamheten ofta är begränsad.
ISO 20471 utvecklades av International Organization for Standardization (ISO) för att skapa en global standard för högsynlighetskläder. Den antogs senare av Comité Européen de Normalisation (CEN) och fick beteckningen EN ISO 20471 när den implementerades som europeisk standard.
Tidigare användes standarden EN 471, men den ersattes 2013 av EN ISO 20471.
Den nya versionen införde tydligare krav på testning, märkning och prestanda för att säkerställa jämn kvalitet mellan tillverkare.
Utvecklingen har följt tekniska framsteg inom textil och reflexmaterial.
Moderna material ger längre hållbarhet och bättre synbarhet under olika ljusförhållanden, vilket gör kläderna mer tillförlitliga i praktisk användning.
Skillnaden mellan ISO 20471 och EN ISO 20471 ligger främst i tillämpningsområdet. ISO 20471 är den internationella standarden, medan EN ISO 20471 är dess europeiska version, antagen och harmoniserad av CEN enligt EU krav för personlig skyddsutrustning.
Båda versionerna har samma tekniska innehåll, men märkningen EN ISO 20471 visar att plagget uppfyller europeiska direktiv, inklusive krav på CE-märkning.
Tillverkare som säljer inom EU måste därför uppfylla EN ISO 20471, medan ISO 20471 kan användas globalt där lokala regler inte kräver europeisk certifiering.
Standarden anger tydliga tekniska krav för hur varselkläder ska utformas för att säkerställa hög synbarhet i dagsljus, skymning och mörker. Den reglerar både mängden och placeringen av fluorescerande och retroreflekterande material samt hur dessa ska kombineras i plaggets design för att ge en jämn och effektiv synbarhet från alla håll.
Fluorescerande material ska säkerställa synlighet i dagsljus och vid svagt ljus, till exempel i gryning eller skymning.
EN ISO 20471 definierar tre skyddsklasser baserade på den totala ytan av detta material. Ju högre klass, desto större yta krävs.
| Klass | Minsta fluorescerande yta (m²) |
|---|---|
| 1 | 0,14 |
| 2 | 0,50 |
| 3 | 0,80 |
Materialet måste uppfylla specifika färgkrav, vanligtvis gul, orange-röd eller röd. Dessa färger har testats för att ge maximal kontrast mot de flesta bakgrunder.
Kläderna ska behålla sin färg och ljushet även efter tvätt och exponering för solljus.
Tillverkare måste därför använda färgbeständiga pigment och testa materialets hållbarhet enligt standardens metoder.
Retroreflekterande material förbättrar synligheten i mörker genom att reflektera ljus tillbaka mot ljuskällan, exempelvis bilstrålkastare.
Standarden anger minimikrav för reflektionsvärde (cd/lx·m²) och för hur materialet ska testas efter slitage, tvätt och böjning.
Reflexerna ska bibehålla en viss ljusåtergivning även efter användning. De får inte blekna eller spricka vid normal belastning.
Certifierade material testas enligt ISO 20471 bilagor, där både koefficienten för retroreflektion och hållbarhet mäts.
Det säkerställer att plaggen fungerar under verkliga arbetsförhållanden.
Designkraven syftar till att ge 360° synbarhet. Reflexband ska omge bålen, armarna och benen och placeras så att de tydligt markerar kroppens rörelser.
Standardens riktlinjer kräver att reflexbanden är minst 50 mm breda och placerade med jämna mellanrum.
Det ska finnas tillräckligt avstånd mellan band och sömmar för att undvika skuggning.
Kombinationen av fluorescerande och retroreflekterande ytor ska ge en balanserad synbarhet i både dagsljus och mörker.
Plaggens design får inte försämra komfort, rörlighet eller funktion vid arbete.
EN ISO 20471 delar in varselkläder i tre skyddsklasser baserat på synbarhetsnivå och användningsmiljö.
Klassificeringen styrs av mängden fluorescerande och reflekterande material i plagget samt hur stor del av kroppen som täcks.
Klass 1 används i miljöer med låg risk för påkörning eller där trafiken rör sig långsamt, ofta under 30 km/h. Exempel är arbete på inhägnade områden, lager eller underhåll inomhus.
Plagg i denna klass har minst 0,14 m² fluorescerande material och 0,10 m² reflekterande material.
De ger grundläggande synbarhet men får inte användas som enda skydd i trafikerade miljöer.
Vanliga produkter i klass 1 är hi-vis byxor, västar eller shorts som kombineras med andra skyddsplagg.
För att uppnå högre skyddsnivå kan flera klass 1-plagg bäras tillsammans och certifieras som ett system enligt standardens krav.
Klass 2 används vid arbete nära vägar med fordonshastigheter upp till 50 km/h eller där synbarhet är viktigare än i klass 1-miljöer.
Denna nivå är vanlig för vägarbetare, lastbilschaufförer och byggpersonal.
Plaggen innehåller minst 0,50 m² fluorescerande material och 0,13 m² reflekterande material.
Det ger tydlig synbarhet både dag och natt, särskilt i svagt ljus eller vid regn.
Typiska plagg är hi-vis jackor, västar och overaller.
De har ofta bredare reflexband runt bål och ärmar för att markera rörelser.
Klass 2 är ett krav för många yrken där arbetaren befinner sig nära rörlig trafik men inte mitt i körbanan.
Klass 3 ger den högsta graden av synbarhet och används i miljöer med höga risker och fordonshastigheter över 60 km/h.
Exempel är vägarbete på motorvägar, räddningstjänst och nattarbete på trafikerade platser.
Plaggen ska täcka överkropp och armar eller kombineras av flera delar som tillsammans uppfyller kraven.
De innehåller minst 0,80 m² fluorescerande material och 0,20 m² reflekterande material.
Hi-vis jackor, byxor och overaller i klass 3 ger maximal synbarhet från alla håll.
De är utformade för att bibehålla reflexförmåga även efter upprepade tvättar och slitage, vilket är avgörande för långvarig säkerhet i krävande arbetsmiljöer.
Vad är vattentäta varselkläder? Vattentäta varselkläder kombinerar hög synlighet med skydd mot väta och används...
Varför är korrekt tvätt av varselkläder viktigt? Rätt skötsel av varselkläder påverkar både säkerheten, plaggets...
När krävs varselkläder? Varselkläder krävs när arbetet innebär risk att inte bli sedd av andra,...
Portwest
PW3 Hi-Vis Flexi Class 1 Joggers
Portwest
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Lite Jacket
Portwest
Hi-Vis Breathable Rain Bib and Brace
Portwest
DX4 Hi-Vis Class 1 Detachable Holster Pocket Craft Trousers
Portwest
Portwest
Varselkläder enligt EN ISO 20471 bygger på kombinationen av fluorescerande och retroreflekterande material.
Dessa material ökar synligheten i olika ljusförhållanden och är avgörande för att bäraren ska kunna upptäckas både dagtid och nattetid.
Fluorescerande material används för att öka synligheten i dagsljus och vid gryning eller skymning. Materialet omvandlar ultraviolett ljus till synligt ljus, vilket gör färgerna mer intensiva.
Vanliga färger är gul, orange och röd. De här färgerna ger hög kontrast mot de flesta bakgrunder.
De fluorescerande pigmenten är integrerade i tygets fibrer eller applicerade som färgämnen. Kvaliteten påverkas bland annat av ljusäkthet och materialets motståndskraft mot blekning.
För att uppfylla kraven i EN ISO 20471 måste plagget innehålla en viss minsta yta fluorescerande material beroende på skyddsklass. Tabellen nedan visar riktvärden för ytor:
| Klass | Minsta fluorescerande yta (m²) |
|---|---|
| 1 | 0,14 |
| 2 | 0,50 |
| 3 | 0,80 |
Retroreflekterande material reflekterar ljus tillbaka mot källan. Det gör bäraren synlig i mörker när exempelvis strålkastare träffar plagget.
Den här effekten uppnås med mikroprismor eller glaspärlor inbäddade i en bärarfilm.
Reflexbanden placeras runt armar, ben och överkropp för att framhäva kroppens rörelser. Placeringen är reglerad i standarden för att säkerställa 360° synlighet.
Reflexernas prestanda mäts i cd/lx·m² (candela per lux per kvadratmeter). För klass 2- och 3-plagg krävs högre reflektionsvärden än för klass 1.
För att varselkläder ska behålla sin skyddsnivå krävs material med god slitstyrka och färgbeständighet. Tvätt, solljus och smuts påverkar både fluorescerande och retroreflekterande material negativt.
Tillverkare testar plaggen enligt standardiserade metoder för tvättbeständighet, nötningsmotstånd och åldrande. Antalet godkända tvättcykler anges ofta på etiketten, till exempel 50 tvättar vid 60 °C.
Reflexmaterial kan förlora sin funktion om det skadas eller täcks av smuts. Det är därför viktigt med regelbunden kontroll och rengöring för att plagget ska fortsätta uppfylla EN ISO 20471-kraven.
EN ISO 20471 omfattar flera typer av varselkläder som ger olika nivåer av synbarhet beroende på arbetsmiljö och risknivå. Plaggens konstruktion, material och kombinationsmöjligheter avgör vilken skyddsklass de uppfyller.
En hi-vis väst används ofta som basplagg inom bygg, transport och service. Den är smidig att dra över andra kläder och ger tillräcklig synbarhet i miljöer med låg till medelhög risk.
Västar certifieras vanligtvis enligt klass 1 eller 2. En typisk väst i klass 2 har minst 0,50 m² fluorescerande yta och 0,13 m² reflexmaterial.
De vanligaste materialen är polyester och mesh. Det ger bra ventilation och hållbarhet.
För ökad funktionalitet kan västarna ha dragkedja, kardborrestängning eller fickor för ID-kort och verktyg. I miljöer med fordonstrafik eller maskiner i rörelse bör västen kombineras med andra varselplagg för att nå högre skyddsnivå.
Varseljackor och byxor används när högre skyddsklass krävs, ofta i vägarbete, industri och logistik. Dessa plagg uppfyller normalt klass 2 eller 3.
Jackor tillverkas ofta i vatten- och vindtäta material med tejpade sömmar. Det gör dem användbara för utomhusarbete i olika väder.
Byxor har förstärkta partier och kan vara fodrade för extra värme. En klar fördel är att kläderna ger 360° synbarhet, så bäraren syns även bakifrån.
För bättre komfort används ofta andningsaktiva membran och justerbara manschetter. Arbetsgivare väljer gärna dessa plagg till personal som vistas nära trafik eller maskiner där risknivån är hög.
Kombinationscertifiering enligt EN ISO 20471 gör det möjligt att uppnå högre skyddsklass genom att bära två plagg tillsammans. Två plagg i klass 2 kan till exempel ge klass 3-certifiering.
Det här är användbart för arbetare som behöver flexibilitet mellan olika arbetsmoment. En väst kan kombineras med en jacka eller byxor för att möta tillfälliga krav på högre synbarhet.
För att kombinationen ska vara giltig måste tillverkaren ange vilka produktpar som är godkända för gemensam användning. Informationen finns i plaggets bruksanvisning eller etikett.
Vanliga skötselmisstag med arbetskläder Många arbetskläder slits ut i förtid på grund av felaktig tvätt, bristande fläckbehandling och att användaren inte följer tillverkarens skötselråd. Små misstag i vardagen kan minska...
Jesper Adolfsson |
Vad är retroreflektion? Retroreflektion är en speciell typ av ljusreflektion där ljuset studsar rakt tillbaka mot ljuskällan, inte bara ut åt alla möjliga håll. Det låter kanske simpelt, men det...
Filip Östangård |
Skillnader mellan arbetskläder inom bygg och industri Bygg- och industrimiljöer ställer olika krav på arbetskläder beroende på risknivå, rörelsefrihet och arbetsuppgifter. Skillnaderna syns i material, design och vilka certifieringar som...
Filip Östangård |
EN ISO 20471 fastställer krav för hur varselkläder ska testas, certifieras och märkas. Standarden styr både prestandan hos materialen och hur informationen ska kommuniceras till användaren.
Certifiering enligt EN ISO 20471 sker genom ackrediterade testinstitut som följer riktlinjer från CEN (Europeiska kommittén för standardisering). Plaggen bedöms utifrån synbarhet, reflektion och fluorescerande yta.
Tre klasser definierar skyddsnivån:
| Klass | Synbarhetsnivå | Användningsområde |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Låg risk, t.ex. intern lagerhantering |
| 2 | Medel | Trafikmiljöer upp till 50 km/h |
| 3 | Högst | Vägar med högre hastigheter eller nattarbete |
Testerna omfattar reflexmaterialets retroreflektion, färgfasthet och fluorescerande materialets ljusstyrka efter tvätt och slitage. För att godkännas måste plagget uppfylla minimiytor för både reflex- och bakgrundsmaterial.
Varje certifierat plagg ska ha en etikett med tydlig information om standarden, tillverkaren och certifieringsorganet. Märkningen visar piktogrammet för hög synbarhet och den klass (1–3) som plagget uppfyller.
Etiketten ska även innehålla:
Om plagget är en del av ett samcertifierat system, ska märkningen ange vilka kombinationer som uppnår klass 3.
Varselkläders prestanda minskar med användning och tvätt. Tillverkaren ska ange maximalt antal tvättcykler som plagget klarar utan att synbarheten försämras under gränsvärdena i EN ISO 20471.
Användaren bör följa skötselråden noggrant, särskilt gällande temperatur, torkning och användning av kemikalier. Skadade eller blekta plagg ska tas ur bruk eftersom reflex- och fluorescensegenskaper då inte längre uppfyller kraven.
Regelbunden inspektion och dokumentation av klädernas skick hjälper till att upprätthålla säkerhetsnivån under hela livslängden.
EN ISO 20471 definierar krav för synbarhetskläder inom Europa. Andra regioner har egna standarder som skiljer sig i struktur och testmetoder.
För företag som verkar internationellt är det viktigt att förstå skillnaderna mellan dessa regelverk och hur de påverkar märkning, certifiering och export.
EN ISO 20471 och ANSI/ISEA 107 har samma syfte – att öka användarens synbarhet i riskfyllda miljöer – men de skiljer sig i flera tekniska detaljer.
Den europeiska standarden fokuserar på prestandanivåer och ytor av fluorescerande och retroreflekterande material. Den amerikanska standarden inkluderar även designkrav för kombinerade skyddsfunktioner.
I EN ISO 20471 delas kläder in i tre klasser baserat på synbarhetsnivå:
| Klass | Synbarhetsnivå | Typisk användning |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Låg risk, exempelvis lagerarbete |
| 2 | Medel | Vägarbeten med lägre trafik |
| 3 | Högst | Tät trafik eller nedsatt sikt |
ANSI/ISEA 107 använder istället typ- och prestandaklasser, där Typ O, R och P anger användningsmiljö och Klass 1–3 anger synbarhetsnivå.
Den amerikanska standarden tillåter även kombinerade skydd, som flamskydd och regnskydd, vilket inte alltid omfattas av EN ISO 20471.
Internationella företag måste förhålla sig till flera olika standarder, beroende på var produkterna ska säljas. I Europa gäller EN ISO 20471. I Nordamerika är det istället ANSI/ISEA 107 som gäller.
Andra regioner, som Australien och Nya Zeeland, har ofta egna standarder, men de bygger nästan alltid på någon av de två stora.
Producenter behöver dubbelkolla att material, färger och reflexer faktiskt klarar de testmetoder som gäller i respektive region.
EN ISO 20471 kräver exempelvis att man testar luminansfaktor och retroreflektion efter tvätt. ANSI/ISEA 107 fokuserar snarare på prestanda över tid och kombinerad funktionalitet.
Tredjepartscertifiering är vanligt för att visa att plagget testats enligt rätt standard. Det gör det enklare vid upphandlingar, särskilt inom offentlig sektor eller större industriprojekt.
Vid export kan man behöva uppfylla både EN ISO 20471 och ANSI/ISEA 107 för ett och samma plagg.
Det kräver rätt mycket planering eftersom testmetoder och märkning skiljer sig åt, trots att materialen ibland är identiska.
Tillverkaren måste visa att varje standard är uppfylld separat.
Det är rätt vanligt att man använder dubbla etiketter eller kombinerade certifikat för att visa att plagget är godkänt i båda systemen.
Det gör produkten användbar på flera marknader och minskar behovet av separata produktlinjer.
Men ibland sätter detaljer som placering av reflexband eller färggränser käppar i hjulet för dubbelmärkning.
Då får man kompromissa eller ta fram särskilda versioner för olika regioner.
Varselkläder enligt EN ISO 20471 används i yrken där det är avgörande att synas.
De skyddar arbetstagare i miljöer med fordon, maskiner eller dålig sikt och anpassas efter arbetsförhållanden och risknivåer.
Inom bygg och anläggning är synbarhet ett måste på grund av tunga maskiner, fordonstrafik och varierande ljus.
Hi-vis workwear gör det lättare för maskinförare och kollegor att upptäcka folk som rör sig på arbetsplatsen.
Arbetare bär ofta klass 2 eller klass 3-plagg, beroende på risknivå.
Klass 3 används till exempel vid arbete nära trafikerade vägar eller på natten.
Plaggen kombinerar fluorescerande material med reflexband för att synas både dag och natt.
Vanliga plagg är jackor, västar, byxor och regnkläder med certifierad märkning.
Många arbetsgivare väljer plagg med hög slitstyrka och väderskydd eftersom miljön kan vara både smutsig och utsatt för väder.
| Skyddsklass | Typiskt användningsområde | Synbarhet |
|---|---|---|
| Klass 1 | Avgränsade områden utan trafik | Grundläggande |
| Klass 2 | Byggarbetsplats med fordon | Hög |
| Klass 3 | Tät trafik eller nattarbete | Mycket hög |
Vid väg- och järnvägsarbete är EN ISO 20471 ofta ett krav enligt nationella föreskrifter.
Arbetare utsätts för risker från passerande fordon och tåg, så hi-vis-kläder är nödvändiga för att minska olyckor.
Kläderna måste synas både i dagsljus och i strålkastarljus.
Klass 3 är vanligast, eftersom den ger maximal synbarhet med större yta av fluorescerande tyg och reflexer.
Reflexer placeras strategiskt runt överkropp, armar och ben för att markera kroppens rörelser.
I järnvägsmiljöer kombineras varselplagg ibland med flamskydd eller antistatiska egenskaper.
Det är viktigt för säkerheten vid arbete nära elledningar eller svetsning.
Utöver bygg och infrastruktur används varselkläder inom transport, logistik, räddningstjänst och industri.
Förare, terminalarbetare och parkeringspersonal behöver synas i miljöer med rörliga fordon och varierande belysning.
Räddningstjänst och väktare använder ofta hi-vis workwear i särskilda färgkombinationer för att skilja roller åt.
Plaggen kan kombineras med väderskydd, kyla- eller värmeskydd beroende på vad jobbet kräver.
I industriella miljöer används varselkläder för att möta både företagets säkerhetskrav och lagstadgade regler.
Det underlättar också identifiering av personal i riskområden.
EN ISO 20471 ställer tydliga krav på synbarhetskläder som används i arbetsmiljöer med hög risk.
Standarden reglerar skyddsklasser, testmetoder och hur länge plaggen ska behålla sin funktion efter användning och tvätt.
Standarden delar in plagg i tre skyddsklasser beroende på mängden fluorescerande och reflekterande material.
Klass 3 ger högst synbarhet och används i miljöer med störst risk, som vägarbeten i mörker.
Klass 2 och klass 1 används vid lägre risknivåer, men kräver ändå god synlighet.
Material testas för färgbeständighet, ljusreflektion och slitstyrka.
Reflexmaterialets prestanda mäts med retroreflektionstester, medan fluorescerande tyger testas för hur väl de behåller färg och ljusstyrka efter upprepade tvättar och solljus.
Certifieringen gäller för jackor, byxor, västar, overaller och regnkläder som används för att förbättra synbarheten.
Plaggen kan bäras separat eller kombineras för att uppnå en högre skyddsklass enligt standarden.
I många europeiska länder krävs certifierade kläder för yrken där man vistas nära trafik, byggarbetsplatser eller andra riskområden.
Arbetsgivaren har ansvaret för att rätt skyddsnivå används utifrån arbetsplatsens riskbedömning.
Plagg bör bytas ut när de visar tydliga tecken på slitage, blekning eller om reflexförmågan försämrats märkbart.
Tillverkaren brukar ange ett rekommenderat antal tvättcykler som vägledning för när plagget inte längre uppfyller standardens krav.
Det rekommenderas att tvätta dessa plagg separat eller tillsammans med liknande material. På så sätt minskar risken för att reflexytorna skadas.
Man bör använda milda tvättmedel. Undvik blekmedel och sköljmedel eftersom de faktiskt kan försämra både synbarhet och reflexförmåga.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.