Retroreflektion är teknologin som gör att reflekterande material på varselkläder skickar tillbaka ljus direkt mot ljuskällan. Det här gör att bäraren syns tydligt i mörker när fordon eller arbetsbelysning träffar reflexerna.
Retroreflektion innebär att ljuset återkastas i exakt samma riktning som det kom ifrån. När bilstrålkastare träffar retroreflekterande material på varselkläder reflekteras ljuset tillbaka mot föraren istället för att spridas åt olika håll.
Den här egenskapen skapas med hjälp av mikrostrukturer i materialet. Glaskulor eller prismatiska ytor bryter ljuset så att det studsar tillbaka mot ljuskällan.
Tekniken möjliggör upptäckt av personer på mycket längre avstånd än vad vanlig belysning klarar. Retroreflektion funkar bäst när ljuskällan, materialet och betraktaren är i en rak linje.
Det gör tekniken extra värdefull för trafiksäkerhet och arbete nära fordon.
Retroreflekterande material innehåller miljontals mikroskopiska element som fungerar som ljusfällor. Glaskulor är vanligast – små glaspärlor inbäddade i ett bindemedel med reflekterande bakgrund.
Prismatisk teknik använder små triangulära strukturer där ljuset studsar runt genom intern reflektion. Ofta ger det här bättre prestanda och hållbarhet än glaskulor.
Båda teknikerna kräver att ljuset träffar materialet i rätt vinkel för att funka optimalt. Reflexerna på varselkläder måste också placeras smart för att maximera synligheten.
Horisontella och vertikala band runt torso, armar och ben gör att rörelser syns från olika håll.
Retroreflekterande material funkar bara när det träffas av ljus och skickar då tillbaka det mot källan. Fluorescerande material däremot absorberar UV-ljus och omvandlar det till synligt ljus – det är effektivt under dagsljus.
Fluorescerande material:
Retroreflekterande material:
EN ISO 20471-standarden kräver att varselkläder kombinerar båda materialtyperna för att ge skydd under alla ljusförhållanden. Den här kombon ser till att arbetare syns dygnet runt i riskfyllda miljöer.
Varselkläder fungerar som en säkerhetsåtgärd genom att göra bäraren synlig på långt håll, oavsett ljusförhållanden. De här plaggen skyddar folk i riskmiljöer där fordon, maskiner och dålig sikt kan vara farliga.
Synlighet är verkligen grunden för säkerhet där risken finns att inte bli sedd. Varselkläder gör bäraren synlig från olika vinklar och sticker ut mot bakgrunden – det kan förhindra olyckor.
Fluorescerande material reflekterar synligt ljus under dagtid och ger en stark kontrast mot asfalt, jord eller grönska. Retroreflekterande material återkastar ljus direkt mot källan.
När billyktor träffar de här remsorna syns arbetaren direkt för förare på långt håll, även i totalt mörker. Kombinationen av båda materialen gör att man syns både dag och natt.
Det är extra viktigt vid gryning och skymning när synen är som sämst.
Det finns många olika varselplagg beroende på jobb och väder. Varselvästar är vanligast och passar bra för kortare arbetspass.
De är enkla att ta på och av, och funkar över vanliga kläder. Varselskjortor och tröjor är bättre för längre pass där komfort spelar roll.
De finns i allt från tunna mesh-tyger till varmare fleece. Varselbyxor och overaller skyddar hela kroppen och används ofta vid snöröjning eller andra utomhusjobb.
Accessoarer som hjälmar, handskar och skydd kompletterar basen. På vissa arbetsplatser måste all utrustning ha reflexer.
Trafikarbete kräver alltid varselkläder – folk jobbar nära fordon i rörelse. Vägarbetare, parkeringsvakter och bärgningspersonal är där dagligen.
Byggarbetsplatser med maskiner och fordon innebär liknande risker. Kranförare och lastbilschaufförer måste kunna upptäcka folk på marken.
Snöröjning sker ofta i mörker med dålig sikt. Kommunala arbetare använder helkroppsskydd för att synas mot snö och för fordon som passerar.
I logistikcenter och hamnar med truckar krävs synliga kläder. Lagerarbetare rör sig bland stora fordon där förarna har dålig sikt.
Räddningstjänst och polis jobbar ofta vid olyckor där det är viktigt att snabbt bli identifierad. Deras varselkläder har ofta extra reflexer för maximal synlighet.
Vad är varselkläder? Varselkläder är en typ av arbetskläder som ökar bärarens synlighet i miljöer...
Vad är vinter varselkläder? Vinter varselkläder kombinerar hög synbarhet med skydd mot kyla, vind och...
Vad är varseljackor? Varseljackor är skyddsplagg med fluorescerande färger och reflexdetaljer som gör bäraren synlig...
Portwest
PW3 Hi-Vis Flexi Class 1 Joggers
Portwest
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Lite Jacket
Portwest
Hi-Vis Breathable Rain Bib and Brace
Portwest
DX4 Hi-Vis Class 1 Detachable Holster Pocket Craft Trousers
Portwest
Portwest
Varselkläder styrs av EN ISO 20471-standarden, som sätter krav för både fluorescerande och reflekterande material. Certifieringen ser till att plaggen lever upp till säkerhetskraven och delas in i tre skyddsklasser.
EN ISO 20471 är den europeiska standarden för varselkläder med hög synbarhet. Den trädde i kraft 2013 och ersatte gamla regler för att skapa enhetliga krav.
Standarden ställer krav på prestandanivåer för färg och retroreflektion. Fluorescerande material måste hålla vissa färgkrav för att synas bra i dagsljus.
Minimiytor för både fluorescerande och reflekterande material är tydligt definierade. Placeringen av materialen på plagget måste också följa riktlinjerna för bästa effekt.
Krav enligt EN ISO 20471:
Arbetsgivare måste se till att rätt varselklass används utifrån riskerna på arbetsplatsen.
Varselkläder delas in i tre säkerhetsklasser beroende på hur mycket synligt material de har. Klass 3 ger högst skydd, klass 1 lägst.
Klass 1 har minst mängd fluorescerande och reflekterande material och passar i lågriskmiljöer. Klass 2 ger mellanskydd och används ofta inom logistik och lättare byggjobb.
Klass 3 kräver mest material och är obligatorisk vid högriskjobb som motorvägsarbete och tung industri.
| Klass | Fluorescerande yta | Reflekterande yta | Användningsområde |
|---|---|---|---|
| 1 | 0,14 m² | 0,10 m² | Lågrisk, begränsad trafik |
| 2 | 0,50 m² | 0,13 m² | Medelrisk, måttlig trafik |
| 3 | 0,80 m² | 0,20 m² | Högrisk, tung trafik |
Varselkläder måste genomgå certifiering enligt PPE-förordningen 2016/425 för CE-märkning inom EU. Testning utförs av ackrediterade laboratorier mot harmoniserade standarder.
Certifieringsprocessen inkluderar provning av färgfasthet, reflexegenskaper och materialets hållbarhet. Plaggen testas för prestanda efter upprepade tvättcykler.
CE-märkningen visar att produkten uppfyller EU säkerhetskrav. Märkningen kompletteras med klassinformation och standardreferens EN ISO 20471.
Tillverkare måste bifoga bruksanvisning med tvättråd och användningsbegränsningar. Märkningen på plagget anger säkerhetsklass och certifieringsår för spårbarhet.
Arbetsgivare ansvarar för att kontrollera giltiga certifieringar vid inköp av varselkläder.
Varselkläder bygger på en genomtänkt kombination av fluorescerande material och retroreflekterande element. Syftet är att maximera synligheten i alla ljusförhållanden.
Design och materialval följer strikta standarder för att säkra både säkerhet och funktionalitet. Det är faktiskt ganska imponerande hur mycket tanke som ligger bakom varje detalj.
Fluorescerande material utgör grunden för synbarheten under dagsljus. De absorberar UV-ljus och omvandlar det till synligt ljus, så färgerna blir extra intensiva och svåra att missa.
Orange och gul är de vanligaste fluorescerande färgerna enligt EN ISO 20471. Orange syns bäst mot grönska, medan gul sticker ut mot asfalt och betong.
Mängden fluorescerande material avgör säkerhetsklassen:
Materialet måste hålla sina egenskaper trots tvätt och UV-exponering. Färgämnenas stabilitet och textilens kvalitet spelar stor roll här.
Retroreflekterande band placeras så att de formar en tydlig silhuett av kroppen i mörker. Banden skickar ljuset tillbaka mot ljuskällan, vilket gör bäraren synlig på långt håll.
Standardplacering innebär horisontella band runt torso och vertikala band över axlarna. Den här konfigurationen gör att man syns från alla håll och känns igen direkt som en människa.
På byxor sitter banden runt benen och ibland längs sidorna. Ärmar får band runt handleder och överarmar.
Minsta bandbredd är 50 mm för att ge bra synlighet. Reflexmaterialets prestanda mäts i candela per lux per kvadratmeter.
Bra reflexband ska klara minst 25 tvättar och ändå reflektera ordentligt. Det är inte alltid lätt att hitta kvalitet, men det är värt det.
Bastyget måste balansera hållbarhet, komfort och funktion. Polyester-bomullsblandningar är populära eftersom de håller formen, är slitstarka och andas ganska väl.
För utomhusarbete i tufft väder används vattentäta och vindtäta material. De behandlas ofta med DWR-beläggningar (Durable Water Repellent) som stöter bort vatten men ändå släpper igenom ånga.
Meshfoder och ventilationsöppningar hjälper till med temperaturreglering vid fysiskt krävande jobb. Stretch-paneler i utsatta områden gör att man kan röra sig smidigt utan att tumma på säkerheten.
Tygvikten varierar från 200-350 gram per kvadratmeter beroende på användning. Tyngre tyger är slitstarka för byggjobb, medan lättare passar bättre för varmt väder och mer rörligt arbete.
Grundläggande krav för arbete i nordiskt klimat Arbete i nordiskt klimat kräver noggrann planering av arbetsmiljö, temperaturkontroll och anpassning till väderförhållanden. Det handlar om att skydda hälsan och samtidigt hålla...
Filip Östangård |
Varför är det viktigt att fördubbla livslängden på arbetskläder? Att använda arbetskläder längre minskar resursförbrukningen, sparar energi och minimerar avfall. Det bidrar också till mindre klimatpåverkan från textilproduktionen, som står...
Jesper Adolfsson |
Vanliga skötselmisstag med arbetskläder Många arbetskläder slits ut i förtid på grund av felaktig tvätt, bristande fläckbehandling och att användaren inte följer tillverkarens skötselråd. Små misstag i vardagen kan minska...
Jesper Adolfsson |
Retroreflekterande varselkläder finns i många olika plagg för hela kroppen, från topp till tå. Det finns allt från jackor och byxor till mer specialiserade alternativ beroende på väder och arbetsmiljö.
Jackor är ofta basen i säkerhetsutrustningen för många yrken. Utförandet varierar beroende på arbetsuppgift och klimat.
Arbetsjackor har nästan alltid retroreflekterande remsor och är oftast gula eller orange. Reflexer placeras över bröst, rygg och ärmar för att synas från alla håll.
Regnjackor och vindjackor kombinerar väderskydd med säkerhet. De har ofta förstärkta sömmar och bredare reflexband som fungerar även när plagget böjs eller rör sig.
Vinterjackor för varselbruk är isolerade och måste ändå klara EN ISO 20471. Tjockare material kräver mer reflexyta för att hålla samma säkerhetsklass.
Fleece- och softshell-jackor är bra för mildare väder. Reflexerna är ofta integrerade i själva designen, inte bara påsydda som band.
Arbetsbyxor med reflex kompletterar jackorna genom att skydda underkroppen. Reflexband sitter oftast runt benslut och ibland längs sidorna.
Säkerhetsvästar är den enklaste formen av varselkläder. De är lätta, går att dra över vanliga kläder och finns i olika klasser beroende på hur mycket reflex de har.
T-shirts och långärmade tröjor i fluorescerande färger med reflex används när det är varmt. Trots liten materialyta måste de ha tillräckligt med reflex för att klara kraven.
Overaller ger skydd för hela kroppen, med reflexband som löper runt hela plagget. Det ger jämn synlighet oavsett hur man rör sig eller står.
Huvudbonader som kepsar och mössor med reflexdetaljer kompletterar skyddet. De är extra viktiga för att huvudet ska synas från alla vinklar.
Olika årstider kräver olika typer av varselkläder för att säkerheten ska hålla året runt. Material och design anpassas efter vädret, men synligheten får aldrig kompromissas bort.
Sommarplagg satsar på ventilation och andningsförmåga. Mesh-paneler och perforerat material kombineras med reflexer för att undvika överhettning.
Vinteralternativ innebär isolerade jackor, fodrade byxor och varma accessoarer. Tjockare tyg betyder att reflexytorna ibland måste vara större för att hålla rätt klass.
Regnskydd med reflex använder specialbehandlade material som fortsätter reflektera även när de är blöta. Vattentäta sömmar och förseglade reflexband hindrar vatten från att förstöra synbarheten.
Under övergångsperioder funkar lager-på-lager-system bra. Men då gäller det att varje plagg har reflexer på rätt ställen så att de inte täcker varandra.
Arbetsgivare har enligt lag hela ansvaret för att rätt varselkläder finns när det finns risk för olyckor. Det handlar om att göra riskbedömningar och se till att utrustningen är i gott skick.
Arbetsgivaren måste identifiera alla situationer där synlighet är en säkerhetsrisk. Det gäller särskilt vid arbete nära trafik, på byggen eller vid järnvägsjobb.
Val av varselklass styrs av hur stor risken är. Klass 1 (0,14 m² fluorescerande material och 0,10 m² reflex) räcker för enklare jobb, medan Klass 3 krävs där synbarheten är avgörande.
Alla varselkläder ska vara CE-märkta enligt EN ISO 20471. Det är arbetsgivarens ansvar att dubbelkolla certifieringen innan köp.
Det är smart att fråga de anställda vad de tycker om plaggen. Komfort och passform är faktiskt avgörande för att kläderna ska användas som tänkt.
Rutiner för regelbunden inspektion är ett måste. Reflexmaterial slits, blir smutsigt eller skadat och då minskar säkerheten snabbt.
Tvättinstruktioner måste följas noga för att bevara både färg och reflex. Fel tvätt kan sabba synligheten, även om plagget ser okej ut.
När reflexen blivit dålig ska plagget bytas ut direkt. Det är lätt att lura sig själv att det fortfarande funkar, men det ökar risken för olyckor.
Att dokumentera underhåll och byten är inte bara för syns skull. Det förenklar vid inspektion och visar att arbetsgivaren faktiskt tar sitt ansvar.
Att välja rätt varselkläder handlar om att förstå arbetsmiljön och de risker som finns. Och ärligt talat, det är värt att lägga lite extra tid på skötsel och underhåll—det gör stor skillnad för hur länge reflexerna håller och hur säker man faktiskt är.
Riskanalys utgör grunden för val av lämplig varselklass. Första steget är att analysera trafikens hastighet i arbetsmiljön.
Ju snabbare fordon rör sig, desto högre skyddsklass krävs enligt EN ISO 20471.
Klass 1 gäller för arbete med låg trafikintensitet och hastighetsbegränsning under 25 km/h. Klass 2 används vid hastigheter upp till 60 km/h.
Klass 3 behövs på motorvägar och platser där det går undan – alltså över 60 km/h.
Materialets kvalitet spelar roll för både synlighet och hållbarhet. Fluorescerande färger måste hålla sig klara även efter många tvättar.
Retroreflex-remsor ska uppfylla kraven för ljusreflektion, annars är det liksom ingen vits.
Praktiska faktorer då? Komfort, rörelsefrihet och väderskydd är faktiskt avgörande.
Andningsbar konstruktion motverkar överhettning när jobbet är fysiskt tungt. Förstärkningar där slitaget är störst gör plagget hållbart längre.
Korrekt förvaring är viktigare än man tror. Varselkläder ska helst hänga på galgar i ett torrt, mörkt utrymme.
Står de i direkt solljus bleks färgerna snabbt och reflexerna tappar effekt.
Tvättinstruktioner måste följas noggrant för att kläderna ska behålla sin certifiering. Använd milt tvättmedel – inget blekmedel, inget sköljmedel.
Tvättemperaturen får inte överstiga tillverkarens gräns, ofta 40°C.
Regelbunden inspektion är smart. Kontrollera reflexremsor för sprickor, lösa delar eller om de inte reflekterar som de ska.
Fluorescerande material som bleknat eller skadats behöver bytas ut direkt.
Reparationer får inte göras genom att sy upp, vika eller klippa byxben eller jackärmar. Det minskar de fluorescerande ytorna under minimikravet.
Minst 5 cm avstånd krävs från reflex till plaggets kant.
Retroreflekterande material på varselkläder styrs av noggrant utformade standarder och tekniska krav. Tvättning, materialval och arbetsmiljö påverkar hur bra reflexerna funkar i verkligheten.
Retroreflexmaterial skickar tillbaka ljus i samma riktning som det kom ifrån. Tekniken bygger på små glaspärlor eller prismor som bryter ljuset på ett speciellt sätt.
När ljus från till exempel billyktor träffar materialet, studsar det rakt tillbaka mot föraren. Det gör att bäraren syns, även på långt håll och i mörker.
Effektiviteten mäts i candela per lux per kvadratmeter (cd/lx/m²). Ju högre värde, desto bättre syns man.
EN ISO 20471 bestämmer kraven på retroreflektion för säkerhetsvästar här i Sverige. Standarden anger minimiytor för reflekterande material och exakta prestandavärden för ljusåterkastning.
Klass 1-västar kräver minst 0,10 m² retroreflekterande material. Klass 2 och 3 har högre krav på både yta och placering av reflexerna.
Retroreflektionsvärdet ska vara minst 330 cd/lx/m² för vitt material och 250 cd/lx/m² för gult. Mätningen görs vid 0,2° observationsvinkel och 5° belysningsvinkel.
Retroreflekterande material går att tvätta, men funktionen försämras med tiden. Tillverkaren brukar ange hur många tvättar materialet klarar innan det inte längre håller måttet.
Bättre reflexmaterial pallar ofta 25–50 tvättar vid 60°C. Lägre temperaturer och snällare tvätt gör att det håller längre.
Blekmedel och sköljmedel med optiska vitmedel ska undvikas – de förstör reflexen. Tumling på hög värme är inte heller någon höjdare för materialets hållbarhet.
Vinkeln mellan ljuskälla, reflex och betraktare har stor betydelse. Bäst effekt får man när vinkeln är nära noll grader.
Avståndet spelar också in – ju längre bort, desto svagare syns reflexen. Det är fysikens lagar, inget att göra åt.
Väder som regn, dimma eller snö minskar både inkommande och reflekterat ljus. Smutsiga eller blöta reflexytor presterar sämre än rena och torra.
Klass 3 har mest retroreflekterande material – minst 0,20 m² – och reflexer runt hela kroppen. Det ger synlighet från alla håll.
Klass 2 har 0,13 m² reflex, mestadels på överkroppen. Klass 1 nöjer sig med 0,10 m² och används oftast för enklare västar.
Retroreflektionsvärdena är samma mellan klasserna, men arean och placeringen skiljer sig. Högre klasser kräver reflexband både horisontellt och vertikalt för att markera kroppens konturer bättre.
Trafikintensitet och hastigheter avgör vilken klass som behövs. Motorvägar och höghastighetsområden kräver klass 3.
Lågtrafikområden kan använda klass 1 eller 2. Det känns rätt logiskt, men ändå lätt att glömma bort i farten.
Ljusförhållanden på arbetsplatsen påverkar valet av fluorescerande bakgrundsfärg och reflexmaterial. Gul-orange färger funkar bäst vid dagsljus.
Silver-vit reflex presterar bäst i mörker. Det är lite fascinerande hur mycket skillnad färgvalet faktiskt gör.
Arbetets karaktär bestämmer placering och typ av reflexband. Rörliga arbeten kräver flexband på armar och ben.
Stationärt arbete kan klara sig med reflexer på torso. Det är nog värt att tänka efter innan man väljer.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.