Varselkläder krävs när arbetet innebär risk att inte bli sedd av andra, särskilt i miljöer med fordon eller maskiner i rörelse. Reglerna styrs av både lagstiftning och praktiska säkerhetsbehov för att minska olyckor och förbättra synbarheten på arbetsplatsen.
Krav på varselkläder regleras främst av Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om personlig skyddsutrustning. Arbetsgivaren ansvarar för att arbetstagare har rätt skyddsutrustning när risk för olycka finns.
Standarden EN ISO 20471 anger tre säkerhetsklasser baserade på mängden fluorescerande och reflekterande material.
| Klass | Skyddsnivå | Exempel på användning |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Lagerarbete, intern trafik |
| 2 | Medel | Byggarbetsplatser, industriområden |
| 3 | Högst | Vägarbete, räddningstjänst, polis |
För arbete nära trafik eller i mörker krävs normalt klass 3. Varselkläder ska även uppfylla kraven på hållbarhet och rengöras enligt tillverkarens anvisningar för att bibehålla synbarheten.
I arbetsmiljöer där fordon, maskiner eller tunga transporter förekommer ökar risken för olyckor. Exempel är vägarbeten, byggarbetsplatser, flygplatser och järnvägsområden.
Vid vägarbete måste personalen vara synlig både dag och natt, eftersom bilister behöver upptäcka arbetande personer i tid. På byggarbetsplatser används varselkläder för att förhindra påkörning av maskiner och fordon.
Arbetsmiljöverket rekommenderar att riskbedömning görs innan arbetet startar. Om sikten är begränsad av väder, mörker eller arbetsutrustning ska högre skyddsklass väljas.
Även tillfälliga besökare på riskområden bör bära varselväst eller jacka.
Varselkläder är obligatoriska för flera yrkesgrupper där synlighet är avgörande för säkerheten. Vägarbetare, byggarbetare, räddningstjänst, polis, trafikvakter och flygplatsarbetare omfattas ofta av krav på godkända plagg.
Poliser använder ofta varselvästar vid trafikdirigering eller olycksplatser. Räddningstjänsten behöver synas i mörker och rökfyllda miljöer.
Även yrken inom logistik och hamnverksamhet kräver varselkläder på grund av tung trafik och begränsad sikt. Arbetsgivaren ska dokumentera vilka roller som omfattas och säkerställa att utrustningen uppfyller standarden EN ISO 20471.
Varselkläder styrs av europeiska standarder som säkerställer att plaggen uppfyller krav på synbarhet, säkerhet och kvalitet. Dessa regler avgör hur mycket fluorescerande och reflekterande material som krävs samt hur kläderna ska märkas och certifieras som personlig skyddsutrustning.
EN ISO 20471 är den centrala standarden för varselkläder med hög synbarhet. Den anger minimikraven för hur plaggen ska utformas för att synas tydligt i dagsljus, skymning och mörker.
Standarden gäller yrkesgrupper som arbetar nära trafik, byggarbetsplatser, flygplatser och andra riskmiljöer.
Plaggen delas in i tre klasser (1–3) beroende på mängden fluorescerande och reflekterande material:
| Klass | Synbarhetsnivå | Typiska användningsområden |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Lagerpersonal, besökare |
| 2 | Medel | Vägarbetare, chaufförer |
| 3 | Högst | Trafikvakter, räddningstjänst |
För att uppfylla kraven måste varselkläder vara CE-märkta och testade enligt standardens specifikationer. Arbetsgivaren ansvarar enligt arbetsmiljölagen för att tillhandahålla sådan personlig skyddsutrustning när riskbedömningen visar behov.
Utöver EN ISO 20471 finns standarder som gäller miljöer med lägre risknivå. EN 17353:2020 omfattar kläder och tillbehör som ger förbättrad synbarhet men inte uppfyller kraven för högsynlighetsplagg.
Den används exempelvis för cyklister, skolbarn och besökare i industriella miljöer. Andra standarder, som EN 1150, täcker varselplagg för privat bruk där yrkesmässig certifiering inte krävs.
Dessa regler är viktiga för att undvika förväxling mellan professionella skyddskläder och fritidsprodukter. I vissa branscher kan även nationella tilläggsregler och branschspecifika riktlinjer gälla.
Företag bör därför kontrollera både europeiska och svenska krav innan inköp av skyddsutrustning.
Varselkläder ska vara CE-märkta enligt EU förordning om personlig skyddsutrustning (EU) 2016/425. Märkningen visar att plagget uppfyller gällande säkerhetskrav och har testats av ett oberoende certifieringsorgan.
Etiketten ska innehålla information om standard (t.ex. EN ISO 20471), skyddsklass, tillverkare och tvättinstruktioner. Om kläderna består av flera delar, som jacka och byxa, ska kombinationen testas tillsammans för att säkerställa rätt klassificering.
Regelbunden kontroll och korrekt skötsel är avgörande för att certifieringen ska behålla sin giltighet. Slitna eller blekta plagg kan förlora sin skyddseffekt och bör ersättas enligt tillverkarens rekommendationer.
Varför är korrekt tvätt av varselkläder viktigt? Rätt skötsel av varselkläder påverkar både säkerheten, plaggets...
Vad är vattentäta varselkläder? Vattentäta varselkläder kombinerar hög synlighet med skydd mot väta och används...
Vad är vinter varselkläder? Vinter varselkläder kombinerar hög synbarhet med skydd mot kyla, vind och...
Portwest
PW3 Hi-Vis Flexi Class 1 Joggers
Portwest
Portwest
Portwest
Hi-Vis 3-in-1 Contrast Lite Jacket
Portwest
Hi-Vis Breathable Rain Bib and Brace
Portwest
DX4 Hi-Vis Class 1 Detachable Holster Pocket Craft Trousers
Portwest
Portwest
Varselkläder delas in i tre skyddsklasser enligt standarden EN ISO 20471, som anger krav på synbarhet i olika arbetsmiljöer. Skillnaden mellan klasserna ligger i mängden fluorescerande yta och reflekterande material, vilket direkt påverkar hur väl bäraren syns under olika ljusförhållanden.
Skyddsklass 1 ger den lägsta nivån av synbarhet och används där risken för påkörning eller olycka är begränsad. Denna klass passar exempelvis för arbeten på privata industriområden eller platser med låg trafikintensitet.
Plaggen har en mindre andel fluorescerande material och reflexdetaljer jämfört med högre klasser. En vanlig kombination är byxor med reflexband eller en väst som bärs tillsammans med annan klädsel.
För att uppfylla kraven måste plagget vara CE-märkt och testat enligt EN ISO 20471. Det är viktigt att reflexerna inte täcks av verktygsbälten eller klädlager, eftersom det minskar synbarheten.
| Egenskap | Kravnivå |
|---|---|
| Fluorescerande yta | Minst ca 0,14 m² |
| Reflekterande yta | Minst ca 0,10 m² |
| Typiskt användningsområde | Låg risk, begränsad trafik |
Skyddsklass 2 används där trafiken eller arbetsmiljön innebär en måttlig risk. Den ger tydligare synbarhet i både dagsljus och mörker tack vare en större mängd synligt material.
Yrkesgrupper som vägarbetare, byggpersonal och logistikarbetare använder ofta denna klass. Plaggen kan vara jackor, västar eller byxor med bredare reflexband och tydligare färgkontrast.
Kläder i denna klass ska bäras när arbetaren befinner sig nära fordon i rörelse upp till cirka 50 km/h. Kombinationer av klass 1-plagg kan ibland uppnå klass 2 om de täcker tillräcklig yta.
| Egenskap | Kravnivå |
|---|---|
| Fluorescerande yta | Minst ca 0,50 m² |
| Reflekterande yta | Minst ca 0,13 m² |
| Typiskt användningsområde | Vägarbete, bygg, terminalarbete |
Skyddsklass 3 ger den högsta synbarheten och används där olycksrisken är som störst. Typiskt handlar det om vägar med hög hastighet eller nattarbete.
Den här klassen kräver både stora fluorescerande ytor och mycket reflexmaterial. Plaggen täcker ofta större delen av kroppen, som heltäckande jackor, overaller eller kombinationer av över- och underdelar som tillsammans når klass 3.
För att räknas som klass 3 måste kläderna synas tydligt från alla håll, även på avstånd. De används ofta av räddningstjänst, vägarbetare på motorvägar och andra yrkesgrupper med höga säkerhetskrav.
| Egenskap | Kravnivå |
|---|---|
| Fluorescerande yta | Minst ca 0,80 m² |
| Reflekterande yta | Minst ca 0,20 m² |
| Typiskt användningsområde | Motorväg, nattarbete, räddningstjänst |
Varselkläder är en blandning av synlighet, funktion och slitstyrka. De är gjorda för att skydda arbetstagare där risken är stor att inte bli sedd – både i dagsljus och mörker.
Effektiviteten beror mycket på kvaliteten hos det fluorescerande materialet, reflexerna samt klädernas komfort och hållbarhet.
Fluorescerande material gör plagget extra synligt i dagsljus och skymning. Det omvandlar UV-ljus till synligt ljus, vilket får plagget att se ljusare ut än omgivningen.
Vanliga färger är gul, orange och röd, eftersom de sticker ut mot naturfärger. Materialet används på stora delar av plagget, till exempel fram- och baksida av jackan samt ärmar.
Enligt standarden EN ISO 20471 avgör mängden fluorescerande tyg skyddsklassen.
| Skyddsklass | Minsta fluorescerande yta (m²) | Exempel på plagg |
|---|---|---|
| Klass 1 | 0,14 | Byxor med reflex |
| Klass 2 | 0,50 | Väst |
| Klass 3 | 0,80 | Jacka eller overall |
Fluorescerande textilier görs ofta av polyester eller blandväv som håller färgen bättre. För att bibehålla effekten krävs regelbunden tvätt enligt tillverkarens instruktioner, eftersom smuts och slitage försämrar ljusreflektionen.
Reflexmaterial gör att varselkläder syns i mörker när de träffas av ljus, som bilstrålkastare. Reflexerna består av små mikroprismor eller glaspärlor som reflekterar ljuset tillbaka mot källan.
Det här gör användaren synlig på långt håll. Reflexerna ska sitta runt bålen, armar och ben, så att kroppens rörelser syns tydligt.
Reflexbandens bredd och placering styrs av EN ISO 20471 för att synbarheten ska bli jämn från alla håll. Reflexmaterial kan vara påsydda band, värmeapplicerade remsor eller integrerade tryck.
För bästa effekt bör reflexerna vara rena och inte täckas av andra plagg eller utrustning. Skadade reflexer ska bytas ut – även små repor minskar ljusåterkastningen.
Varselkläder måste ge bra rörelsefrihet och tåla tuff användning, inte bara synas. Material som polyester-bomullsblandning eller softshell används ofta för att kombinera slitstyrka, ventilation och väderskydd.
Plagg i högre skyddsklass är ofta förstärkta på utsatta områden. Komforten påverkas av passform, andningsförmåga och hur väl plagget anpassar sig till temperaturen.
Lätta tyger och ventilationspaneler minskar värme, medan fodrade versioner skyddar mot kyla. För att bevara hållbarheten ska plaggen tvättas enligt märkning, undvikas att torkas i hög värme och förvaras mörkt för att skydda pigmentet.
Rätt skötsel gör att både synbarhet och livslängd håller längre.
Skillnader mellan arbetskläder inom bygg och industri Bygg- och industrimiljöer ställer olika krav på arbetskläder beroende på risknivå, rörelsefrihet och arbetsuppgifter. Skillnaderna syns i material, design och vilka certifieringar som...
Filip Östangård |
Vanliga skötselmisstag med arbetskläder Många arbetskläder slits ut i förtid på grund av felaktig tvätt, bristande fläckbehandling och att användaren inte följer tillverkarens skötselråd. Små misstag i vardagen kan minska...
Jesper Adolfsson |
Varselkläder behövs för att öka synligheten där det finns risk för olyckor på grund av fordon, maskiner eller dålig sikt. Kraven varierar beroende på arbetsplats och arbetsuppgift.
Vid vägarbeten krävs varselkläder med allra högsta synbarhet, eftersom personalen ofta jobbar nära trafik. EN ISO 20471 klass 3 är vanligast här.
Det innebär stora ytor av fluorescerande material och reflexer som syns både dag och natt. De som jobbar på eller intill vägar, som vid asfaltering, skyltning eller räckesarbete, måste bära kläder som uppfyller CE-märkning och rätt skyddsklass.
Arbetsgivaren ansvarar för att rätt skyddsutrustning används. I trafikmiljöer är det viktigt att kläderna täcker så mycket av kroppen som möjligt.
Jackor, byxor och västar kan kombineras för att få tillräcklig synlighet från alla håll. Reflexmaterialet ska placeras så att det syns vid rörelse och belysning från fordon.
På byggarbetsplatser används varselkläder för att minska risken för olyckor med maskiner, fordon eller dålig sikt. Klass 2 räcker ofta, men där det är tung trafik eller nattarbete kan klass 3 behövas.
Arbetare inom bygg och industri kombinerar ofta varselkläder med annan personlig skyddsutrustning, som hjälm, skyddsskor och handskar. Det är viktigt att kläderna inte begränsar rörelsefriheten, men ändå täcker tillräckligt för att ge synbarhet.
Industriella miljöer kan också kräva särskilda material, till exempel flamskydd eller antistatiska egenskaper. Varselkläder ska alltid vara CE-märkta och uppfylla den standard som motsvarar arbetsplatsens risknivå.
Varselkläder används inte bara på bygg och väg. De är vanliga också i lagerarbete, räddningstjänst, hamnar, flygplatser och jordbruk.
Riskerna varierar, men målet är alltid att synas bättre i miljöer med fordon eller maskiner. I vissa fall räcker klass 1, till exempel på inhägnade områden eller där fordon går långsamt.
Vid arbete i mörker eller utomhus med dålig sikt bör högre klass användas. Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning och välja rätt skyddsnivå.
| Klass | Typisk användning | Synbarhet |
|---|---|---|
| 1 | Låg risk, inhägnade områden | Lägst |
| 2 | Måttlig risk, byggarbetsplatser | Medel |
| 3 | Hög risk, vägarbeten och trafik | Högst |
Varselkläder skyddar bara om de sköts rätt. Smuts, slitage och felaktig tvätt påverkar både synbarhet och komfort.
Regelbunden rengöring är viktig för att reflexer och fluorescerande ytor ska fungera. Smuts, olja och damm försämrar synligheten och kan göra att plagget inte längre uppfyller kraven.
Tillverkaren anger alltid tvättemperatur, torkmetod och maximalt antal tvättar på etiketten. Överskrids dessa gränser riskerar tyget att tappa färg och reflexband att förlora sin effekt.
Använd milt tvättmedel utan blekmedel eller sköljmedel – kemikalier kan skada reflexerna. Tvätta kläderna separat från mörka plagg för att undvika missfärgning.
För bästa hållbarhet ska varselkläder torkas i rumstemperatur och förvaras torrt, ventilerat och skyddat från direkt solljus. Det hjälper materialet att hålla längre.
Varselkläder ska kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de fortfarande syns tillräckligt. Slitna reflexer, blekta färger och trasiga sömmar minskar skyddet.
En snabb visuell kontroll före användning räcker ofta för att hitta problem. Om reflexbandet inte reflekterar ljus tydligt eller om ytan är kraftigt smutsad trots tvätt, är det dags att byta ut plagget.
Tillverkaren kan ange ett maxantal tvättar – när det är nått, ska plagget inte längre användas som skyddskläder. Arbetsgivaren bör ha rutiner för inspektion och dokumentation, särskilt där kläderna slits hårt eller utsätts för kemikalier.
Det sparar både pengar och ökar säkerheten.
Det rätta valet av varselkläder beror på arbetsmiljön, risknivån och vilken synbarhetsklass som krävs enligt EN ISO 20471. Kläderna ska ge tillräcklig synlighet utan att hindra rörelsefriheten eller komforten under arbetsdagen.
Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning för att avgöra behovet av varselkläder. Bedömningen tar hänsyn till saker som ljusförhållanden, trafikintensitet och hur nära man är fordon eller maskiner.
Varselkläder delas in i tre klasser:
| Klass | Synbarhetsnivå | Typiska arbetsmiljöer |
|---|---|---|
| 1 | Lägst | Avskilda områden med låg risk |
| 2 | Medel | Lager, byggarbetsplatser med viss trafik |
| 3 | Högst | Vägarbete, räddningstjänst, tung industri |
Vid arbete nära vägtrafik eller i mörker krävs ofta klass 3. I inomhusmiljöer med låg risk kan det räcka med klass 1.
Varselkläder ska alltid vara CE-märkta och uppfylla kraven för personlig skyddsutrustning. Smuts och slitage försämrar plaggets reflektionsförmåga.
Regelbunden kontroll och tvätt enligt tillverkarens instruktioner är viktig för säkerheten.
Varselkläder ska vara bekväma och inte hindra rörelser. Plagg som sitter för löst eller tajt kan faktiskt minska både synlighet och säkerhet.
En bra passform gör att reflex- och fluorescerande material syns från alla håll.
Vanliga plaggtyper är varseljackor, västar, byxor och overall. Man kan kombinera olika plagg för att nå rätt klassificering—till exempel ger jacka och byxa i klass 2 tillsammans ett totalplagg i klass 3.
Materialet spelar roll för både komfort och hållbarhet. Lätt tyg funkar bäst inomhus eller när det är varmt, medan kraftigare material behövs ute i kyla eller tuffare miljöer.
Plaggen ska också funka ihop med övriga arbetskläder och skyddskläder för att allt ska sitta som det ska och skydda ordentligt.
Varselkläder behövs när det finns risk att inte synas ordentligt, särskilt där det rör sig fordon eller maskiner. Kraven styrs av EN ISO 20471 som bestämmer hur kläderna ska klassas och användas beroende på risknivå och arbetsmiljö.
Reglerna bygger på Arbetsmiljöverkets föreskrifter och standarden EN ISO 20471. Arbetsgivaren ansvarar för att de som jobbar i riskområden har godkända, certifierade plagg med rätt synbarhet.
Inom byggbranschen är varselkläder ett måste när man jobbar nära fordon, maskiner eller andra rörliga grejer. Det gäller särskilt på byggarbetsplatser, vid vägarbete och där det förekommer trafik.
En arbetsmiljö räknas som riskmiljö om det finns fordonstrafik, tunga maskiner eller dålig sikt. Det kan vara vägar, flygplatser, hamnar, järnvägar och byggområden. Varselkläder behövs när synlighet är avgörande för säkerheten.
Varselkläder delas in i tre klasser enligt EN ISO 20471. Klassningen beror på hur mycket fluorescerande material och reflexer plagget har.
Klass 1 är för låg risk, till exempel besökare eller platser med lite trafik.
Klass 2 gäller vid medelhög risk, som på bygg- och vägarbeten.
Klass 3 ger högsta skyddsnivån och används där man måste synas på långt håll, även när det är mörkt eller sikten är dålig.
Plaggen ska ha EN ISO 20471-symbolen och information om skyddsklass. Det är faktiskt ett måste.
Innan de godkänns testas certifierade varselkläder av oberoende provningsinstitut. Märkningen brukar också visa hur många tvättar plagget klarar utan att förlora skyddseffekten—vilket är rätt bra att veta, eller hur?
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.