CE-märkning av arbetskläder innebär att tillverkaren intygar att produkten klarar EU säkerhetskrav för personlig skyddsutrustning. Det gäller arbetskläder som ska skydda användaren från risker på jobbet.
CE-märkningen är en obligatorisk symbol som visar att arbetskläderna uppfyller EU krav på hälsa, miljö och säkerhet. Märket fungerar lite som ett pass för fri rörlighet på den europeiska marknaden.
Tillverkaren eller importören ansvarar för att produkten testas och dokumenteras innan CE-märket sätts på. Märkningen gäller bara produkter som omfattas av särskilda EU-regler.
CE-märkningen innebär att:
Arbetskläder som räknas som personlig skyddsutrustning måste CE-märkas enligt förordning (EU) 2016/425. Det gäller kläder som är utformade för att skydda mot risker på jobbet.
Exempel: reflexkläder, kemikalieresistenta kläder och flammskyddande arbetskläder. Vanliga arbetskläder utan skyddsfunktion behöver däremot inte CE-märkas.
Produkterna måste testas av ackrediterade testinstitut. Tillverkaren ska också ta fram teknisk dokumentation som visar hur produkten möter säkerhetskraven.
CE-märkning av personlig skyddsutrustning fungerar som en kvalitetsstämpel för både arbetsgivare och de anställda. Märkningen visar att arbetskläderna har testats noggrant för att verkligen skydda.
Märket minskar risken för skador på jobbet genom att garantera att kläderna gör sitt jobb. Det är särskilt viktigt i branscher där säkerheten är avgörande.
Fördelar med CE-märkt skyddsutrustning:
Arbetskläder som räknas som personlig skyddsutrustning styrs av särskilda EU-förordningar. Den tekniska dokumentationen visar att säkerhetskraven är uppfyllda.
Förordning (EU) 2016/425 styr all personlig skyddsutrustning som säljs inom EU, inklusive arbetskläder med skyddande egenskaper. Den ersatte det gamla direktivet 89/686/EEG och började gälla 21 april 2018.
Förordningen gäller arbetskläder som skyddar mot:
Produkter delas in i tre riskklasser. Kategori I är minimal risk, kategori II mellanrisker och kategori III allvarliga eller dödliga risker. Varje kategori har egna krav på testning och certifiering.
Tillverkaren har huvudansvaret för CE-märkning och ska se till att arbetskläderna uppfyller kraven. De måste ta fram teknisk dokumentation och utfärda EU-försäkran om överensstämmelse.
Importörer som tar in arbetskläder från länder utanför EU måste kolla att tillverkaren har följt reglerna. De ska se till att CE-märkning finns, att dokumentationen är komplett och att produkten är märkt på svenska.
Distributörer ska bara sälja produkter som är korrekt CE-märkta. De måste vara noggranna och rapportera eventuella brister vidare. Alla i leveranskedjan behöver samarbeta med marknadsövervakande myndigheter.
Den tekniska dokumentationen är beviset för att arbetskläderna uppfyller säkerhetskraven. Dokumentationen ska innehålla produktbeskrivning, riskanalys, relevanta standarder och testresultat från godkända laboratorier.
Obligatoriska dokument inkluderar:
Tillverkaren måste spara dokumentationen i minst tio år efter att produkten släppts på marknaden. Importörer ska kunna visa upp kopior lika länge, medan distributörer behöver veta var produkterna kommer ifrån och vart de tar vägen.
Dokumentationen ska finnas på svenska och kunna visas upp för Arbetsmiljöverket eller andra myndigheter om de frågar.
Personlig skyddsutrustning delas in i tre kategorier baserat på risknivå. Varje kategori har sina egna krav på CE-märkning och bedömning.
Kategori I gäller personlig skyddsutrustning som skyddar mot minimala risker där användaren själv kan avgöra om skyddet funkar. Det handlar om enkel skyddsutrustning som solglasögon, enklare arbetskläder och handskar för vardagsbruk.
Tillverkaren kan självdeklarera att produkten uppfyller kraven genom en EU-försäkran om överensstämmelse. Ingen extern kontroll krävs här.
Typiska produkter i kategori I:
Produkterna måste ändå leva upp till grundläggande hälso- och säkerhetskrav enligt förordning (EU) 2016/425. CE-märkningen visar att reglerna har följts.
Kategori II gäller skyddsutrustning mot medelhöga risker som inte ingår i kategori I eller III. Det är faktiskt den största gruppen på marknaden.
Här krävs EU-typkontroll av ett anmält organ innan produkten kan få CE-märkning. Tillverkaren ska visa att produkten uppfyller kraven genom dokumentation och tester enligt standard.
Exempel på kategori II-produkter:
Anmälda organ utfärdar EU-typkontrollcertifikat som bekräftar att designen följer reglerna. Tillverkaren är ändå ansvarig för produktionen.
Kategori III gäller avancerad skyddsutrustning som skyddar mot allvarliga risker, till exempel sådant som kan leda till dödsfall eller bestående skador. Här är kraven tuffast.
Förutom EU-typkontroll måste tillverkaren genomgå löpande övervakning av produktionen. Det kan ske via övervakning av produktionskvaliteten eller slutproduktkontroll av ett anmält organ.
Kritiska produkter i kategori III:
Anmälda organs identifikationsnummer måste stå bredvid CE-märket på kategori III-produkter. Det visar att kvalitetsövervakningen är på plats genom hela produktionen.
Vad är CE-märkning för arbetskläder? CE-märkning för arbetskläder visar att produkten lever upp till EU...
Vad är EN-klassningar för arbetskläder? EN-klassningar är ett system för att bedöma och klassificera skyddskläders...
Vad är EN 342 vinterarbetskläder? EN 342 vinterarbetskläder är skyddsplagg som certifierats enligt EN 342:2017-standarden....
Top Swede
Top Swede
Portwest
Nantes Hi-Vis Contrast Work Coverall
Top Swede
Top Swede
Top Swede
Top Swede
Portwest
Certifieringsprocessen kräver noggrann dokumentation och testning via godkända anmälda organ. Hur processen ser ut beror på skyddsklassificering och flera steg måste klaras innan CE-märkning blir aktuell.
Allt börjar med att tillverkaren bestämmer om produkten hör till kategori I, II eller III utifrån risknivå. Kategori I handlar om minimal risk och kräver bara egen försäkran från tillverkaren.
Kategori II kräver däremot typkontroll genom ett anmält organ. För kategori III, där det handlar om skydd mot dödlig fara, blir processen betydligt mer omfattande.
Tillverkaren måste göra en riskbedömning och ta reda på vilka harmoniserade standarder som gäller. Här ingår också att ta fram en teknisk konstruktionsfil, bruksanvisning på svenska och en EU-försäkran om överensstämmelse.
Produkterna skickas sedan till anmält organ för testning och bedömning. När certifieringen är godkänd får man ett certifikat som gäller fem år.
För kategori III krävs dessutom årlig uppföljningskontroll av tillverkningsprocessen. Det är för att säkerställa att kvaliteten faktiskt håller över tid.
Anmälda organ är oberoende testinstitut som fått klartecken av myndigheter att genomföra överensstämmelsebedömning. Tillverkaren kan välja fritt bland godkända organ inom EU.
I Sverige är RISE ett välkänt anmält organ för certifiering av personlig skyddsutrustning. Det finns också tyska TÜV och franska APAVE som alternativ.
Valet styrs ofta av expertis inom olika produktområden, närhet och ibland kostnad. Vissa organ kan mer om skyddskläder, andra om andningsskydd eller fallskydd.
Det anmälda organet ska verifiera att produkterna uppfyller säkerhetskraven enligt förordning (EU) 2016/425. De sköter även årlig produktionskontroll för kategori III-produkter.
Först granskas teknisk dokumentation och konstruktionsfil. Det anmälda organet kontrollerar om designen följer säkerhetskraven och harmoniserade standarder som EN ISO 20471 för varselkläder.
Fysiska tester görs på utvalda produktprover. Här testas till exempel rivhållfasthet och nötningsbeständighet.
Kemiska tester ser till att skydd mot kemikalier och pH-värden verkligen fungerar. Ergonomi testas också, så komfort och passform får sitt.
Produkterna testas dessutom för temperaturbeständighet och färgäkthet. Klarar produkten allt detta, utfärdas EG-typintyg och CE-märkning blir möjlig.
CE-symbolen, identifikationsnummer för anmält organ och information enligt artikel 8 i PPE-förordningen måste finnas på produkten. Spårbarhetskrav ser till att varje produkt kan kopplas till tillverkaren.
CE-märkta arbetskläder måste leva upp till särskilda standarder och säkerhetskrav enligt förordning (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning. Harmoniserade standarder sätter ramarna för testmetoder och prestationskrav, medan säkerhetskraven varierar beroende på skyddsnivå och användning.
Harmoniserade standarder är grunden för CE-märkning av arbetskläder i EU. De innehåller detaljerade krav för design, material, tillverkning och märkning.
EN ISO 13688 är grundstandarden för alla skyddskläder och specificerar krav på ergonomi, storlekar, märkning och information från tillverkaren.
Andra standarder kompletterar:
Dessa standarder anger testmetoder för att säkerställa kvalitet och märkningskrav så användare kan se skyddsnivåer och begränsningar.
Säkerhetskraven beror på vilken kategori arbetskläderna tillhör. Kategori I gäller minimal risk, kategori II medelhög risk och kategori III hög risk med potentiell dödsfara.
Grundläggande krav gäller för alla:
Kategori II-kläder kräver typkontroll av anmält organ. Det gäller de flesta arbetskläder som skyddar mot mekanisk påverkan, kemikalier eller väder.
För kategori III blir det mer omfattande kontroll och årlig kvalitetssäkring. Hit hör kläder som skyddar mot extrema temperaturer, fall eller farliga kemikalier.
Tillverkaren måste dokumentera alla säkerhetskrav i teknisk dokumentation som underlag för EU-försäkran om överensstämmelse.
Testerna för arbetskläder följer standardiserade procedurer för att ge jämförbara resultat. De utförs på ackrediterade laboratorier godkända enligt PPE-förordningen.
Mekaniska tester kollar slitstyrka, rivstyrka och motstånd mot perforering. EN ISO 13688 anger minimikrav för skyddskläder, medan EN 381 gäller motorsågskläder.
Kemiska tester bedömer materialets motstånd mot olika ämnen. EN 13034 testar genomträngning av vätskor, EN ISO 6529 permeation av gaser och ångor.
Termiska tester omfattar:
Varselkläder testas för synlighet, retroreflektion och fluorescens enligt EN ISO 20471. Man testar både nya och tvättade plagg för att se att prestandan håller.
Resultaten samlas i testrapporter som är underlag för CE-märkningen. Dessa rapporter ska sparas i minst tio år efter att produkten släppts på marknaden.
Vad är varselcertifiering och varför är det viktigt 2025? Varselcertifiering ser till att arbetskläder lever upp till bestämda säkerhetsstandarder för synlighet i riskmiljöer. Certifieringssystemet bygger på EN ISO 20471-standarden, där...
Jesper Adolfsson |
Skillnader mellan varselväst och varseljacka Valet mellan varselväst och varseljacka påverkas främst av arbetsmiljöns krav, väderförhållanden och vilken säkerhetsklass som behövs. Varseljackor erbjuder högre skydd och värme medan varselvästar ger...
Filip Edvinsson |
Nya standarder för arbetskläder 2025: Översikt och syfte Arbetsmiljöverket har genomfört den mest omfattande regelförnyelsen på årtionden. En helt ny regelstruktur trädde i kraft 1 januari 2025. Syftet är att...
Filip Östangård |
Arbetskläder och personlig skyddsutrustning inom industri, bygg och andra tuffa arbetsmiljöer måste möta tydliga säkerhetsstandarder. CE-märkning är ett krav för bland annat fallskydd, ögonskydd och annan kritisk PPE på arbetsplatser.
Fallskyddsutrustning är bland det viktigaste på arbetsplatser där höjd är en risk. Säkerhetssele, fallstoppsystem och räddningssystem måste vara CE-märkta enligt förordning (EU) 2016/425.
Byggarbetare som jobbar på höjd använder fullkroppssele med dorsal och frontal anslutningspunkt. De här produkterna är kategori III och kräver omfattande testning av anmält organ.
Fallstoppslänkar och energiabsorberande delar räknas också in. Exempel på CE-märkt fallskydd:
Certifieringen visar att utrustningen klarar dynamiska belastningstester och uppfyller ergonomiska krav. Märkning och tillverkare ska finnas på etiketten, liksom relevanta EN-standarder.
Skyddsglasögon och liknande är en självklar del av personlig skyddsutrustning i många yrken. CE-märkningen garanterar skydd mot bland annat kemiska stänk, partiklar och ibland strålning.
Svetsare använder automatiska ljusbågssvetsfilter med variabel transmittans, CE-märkta enligt EN 379. Laboratoriearbetare bär skyddsglasögon mot kemikalier, som testats enligt EN 166.
Exempel på CE-märkt ögonskydd:
Märkningen anger skyddsnivå med sifferkoder som visar vilka risker produkten täcker. Prestandan måste testas av ackrediterade laboratorier innan CE-märkning får användas.
Det behövs mer än bara fallskydd och ögonskydd på arbetsplatsen. Andningsskydd, hörselskydd och skyddshandskar är också avgörande och måste vara CE-märkta.
Industriarbetare inom kemi använder andningsmasker med partikelfilter eller gasfilter beroende på risk. Skyddshandskar varierar från enkla till kemikalieresistenta modeller.
Hörselskydd kan vara öronproppar eller kåpor, beroende på bullernivå. Exempel på CE-märkt utrustning:
Varje kategori har egna testkrav och prestandarder. Distributörer och användare kan kontrollera CE-märkningen via produktdokumentation och märkningens placering på utrustningen.
CE-godkända arbetskläder måste ha tydlig märkning och spårbarhet genom hela distributionskedjan. Tillverkaren ska se till att varje plagg kan identifieras via specifika nummer och att all viktig info finns på både produkt och förpackning.
Varje CE-märkt arbetsplagg ska ha unika identifieringsuppgifter som möjliggör spårbarhet. Det är tillverkarens ansvar att tilldela produktnummer som kopplar plagget till teknisk dokumentation och överensstämmelsebedömning.
Produktnummer visar exakt modell och variant. Det kopplar plagget till dess egenskaper, testresultat och godkännanden.
Partinummer eller serienummer visar vilken produktionsomgång plagget kommer ifrån. På så vis kan man spåra tillverkningsdatum, material och kvalitetskontroller för just den batchen.
Den här informationen måste vara:
CE-märkningen ska sitta på produkten, förpackningen och i användarinstruktionen enligt reglerna. Märkningen måste vara synlig och tålig så att identifieringen alltid funkar.
På produkten ska det stå:
På förpackningen ska det finnas mer info om produktens egenskaper och användningsområde. Här hittar man tekniska specifikationer, skyddsnivåer och eventuella begränsningar.
Användarinstruktioner måste följa med och innehålla detaljer om hur plagget ska användas, underhållas och förvaras.
CE-märkning av arbetskläder innebär en hel del ansvar för olika aktörer i kedjan. Efterlevnad kräver ständig koll från både myndigheter och företag.
Tillverkaren bär huvudansvaret för CE-märkning. De behöver se till att produkterna klarar alla EU-direktiv och regler innan märkning. Det handlar om riskbedömningar, tester enligt standarder och teknisk dokumentation.
Importören får ansvar om produkter från länder utanför EU inte är korrekt CE-märkta. De måste kolla att arbetskläder från tredje land uppfyller EU-kraven innan import. Saknas CE-märkning får importören fixa det och se till att regler följs.
Distributören har mer begränsat ansvar men behöver kontrollera att arbetskläder är korrekt CE-märkta före försäljning. De ska också rapportera säkerhetsproblem till tillverkare eller importör.
Det kan bli rörigt när ansvar byter händer, särskilt vid import utanför EU där dokumentation ibland saknas eller är felaktig.
Myndigheter gör regelbundna kontroller av CE-märkt arbetskläder på marknaden. Arbetsmiljöverket och andra tillsynsmyndigheter kan be om dokumentation, testa produkter och agera mot sådant som inte håller måttet.
Vanliga överträdelser är bland annat:
Företag som missköter sig riskerar böter, återkallelser eller försäljningsförbud. Tredjepartsorgan granskar mer avancerade arbetskläder och utfärdar certifikat.
Marknadskontroll sker både genom inspektioner och när användare eller konkurrenter slår larm om säkerhetsproblem.
CE-märkning av arbetskläder styrs av förordning (EU) 2016/425. Det krävs särskilda tester, dokumentation och överensstämmelseprocesser beroende på skyddsnivå och användningsområde.
Förordning (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning är grundkravet för CE-märkning av arbetskläder. All personlig skyddsutrustning som säljs inom EU och EES måste vara CE-märkt.
Arbetskläder som räknas som personlig skyddsutrustning måste leva upp till grundläggande hälso- och säkerhetskrav. Produkterna ska genomgå rätt process för bedömning av överensstämmelse innan de får CE-märkas.
Tillverkare och importörer ansvarar för att produkterna följer alla krav. Nationell lagstiftning i EU-länderna måste ta in dessa direktiv.
Det börjar med att arbetsklädet klassificeras enligt riskkategori I, II eller III. Kategori I-produkter (låg risk) kan självdeklareras av tillverkaren.
Kategori II kräver EU-typprövning genom ett anmält organ. Kategori III (hög risk) måste genomgå EU-typprövning plus antingen produktionskontroll eller kvalitetssäkring av processen.
Anmälda organ som RISE kan göra bedömningar och utfärda dokumentation. Efter godkänd bedömning får tillverkaren CE-märka produkten.
Testning sker enligt harmoniserade EN-standarder som ställer krav på design, material och slutprodukt. Kraven varierar beroende på skyddstyp och användning.
Mekaniska risker testas enligt EN ISO 13688 och andra standards för olika skydd. Kemikalieskydd testas för genomträngning och permeation enligt relevanta EN-standarder.
Termiskt skydd bedöms utifrån standarder för flammotstånd, smältbeteende och isolering. Ergonomi, som komfort och rörelsefrihet, ingår också i bedömningen.
Nej, bara arbetskläder som är personlig skyddsutrustning måste vara CE-märkta. Vanliga arbetskläder utan skyddande funktion omfattas inte av PPE-förordningen.
Kläder som mest skyddar mot väder eller används i yrken utan särskilda risker behöver inte CE-märkning. Det gäller t.ex. uniformer, servicekläder och kontorskläder.
Skyddskläder mot mekaniska, kemiska, termiska eller andra risker måste däremot vara CE-märkta. Exempel är reflexkläder, flammskyddade plagg och kemikalieskydd.
CE-märkningen har inget formellt utgångsdatum, men tillverkaren måste se till att produkten alltid följer aktuella krav. Standarder kan ändras och påverka kraven.
För kategori III-produkter krävs löpande övervakning av produktionen genom anmält organ. Det innebär regelbundna kontroller av kvalitetssystem och process.
Marknadsövervakning kan ske när som helst. Tillverkaren måste kunna visa dokumentation som styrker överensstämmelse under hela produktens livscykel.
EU-försäkran om överensstämmelse är egentligen det centrala dokumentet och ska följa med varje produkt. Den visar vilka krav som uppfyllts och vilka standarder som använts.
Teknisk dokumentation måste också finnas. Det handlar om riskanalys, produktspecifikationer, testrapporter och information om tillverkningen.
För kategori II och III krävs dessutom certifikat från ett anmält organ. Det är ett krav som ofta glöms bort.
Bruksanvisning på svenska ska följa med produkten och innehålla information om användning, underhåll och begränsningar.
Tillverkaren måste spara all dokumentation i minst tio år efter att produkten släppts ut på marknaden. Det känns som en lång tid, men reglerna är tydliga där.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän vägledning och ersätter inte tillverkarens instruktioner eller gällande föreskrifter. Workwise garanterar inte att innehållet är korrekt, fullständigt eller aktuellt och ansvarar inte för beslut eller åtgärder som vidtas baserat på denna information. Följ alltid aktuella standarder och tillverkarens anvisningar.