Standarder och regelverk kring varselklassningar

Varselkläder styrs av både internationella standarder och svenska lagar. Arbetsmiljölagen sätter grunderna, medan myndigheter som Trafikverket ställer mer detaljerade krav.

EN ISO 20471 och EN471

EN ISO 20471 är dagens europeiska standard för varselkläder. Den ersatte EN 471 år 2013.

Alla godkända varselkläder ska vara CE-märkta och klassade som personlig skyddsutrustning. Standarden ställer krav på:

• Fluorescerande material: Minsta yta för varje klass
• Reflexband: Bredd och placering
• Färgval: Gul, orange eller röd

Klass 1 kräver minst 0,14 m² fluorescerande och 0,10 m² reflekterande material. Klass 2 kräver 0,50 m² respektive 0,13 m². Klass 3 behöver 0,80 m² fluorescerande och 0,20 m² reflekterande material.

Det går ibland att kombinera plagg från samma tillverkare för att nå en högre klass. Ett klass 1-plagg plus ett klass 2-plagg kan tillsammans ge klass 3.

Arbetsmiljölagen och arbetsmiljöverket

Arbetsmiljölagen lägger ansvaret på arbetsgivaren för att skapa en säker arbetsmiljö. Om riskerna inte kan tas bort på annat sätt måste arbetsgivaren fixa rätt skyddsutrustning.

Arbetsmiljöverket har föreskrifter som säger när varselkläder krävs. AFS 2020:8 tar upp detaljer om personlig skyddsutrustning och varselkläder.

Arbetsgivaren ska:

• Riskbedöma arbetsplatsen och avgöra behovet av varselkläder
• Ge ut godkända varselkläder gratis till personalen
• Se till att folk vet hur kläderna ska användas och skötas
• Kolla att utrustningen används på rätt sätt

Arbetsmiljöverket kan inspektera och kräva åtgärder om reglerna inte följs.

Trafikverkets och andra myndigheters riktlinjer

Trafikverket har ganska tydliga krav när det gäller vägarbete, och det är TDOK 2019:0053 som gäller. Om du jobbar på eller nära trafik måste du ha varselkläder certifierade enligt EN ISO 20471 klass 3.

Du behöver alltså:

• Klass 3-certifierade varselplagg
• CE-märkning på alla plagg
• Godkänd färg: Orange eller gul, inget annat

Kommuner kan vara ännu strängare och har ibland egna regler. En hel del kommuner kräver faktiskt klass 3 till renhållningspersonal och parkarbetare som jobbar nära trafiken.

I byggsektorn pekar Boverkets byggregler mot samma EN ISO 20471-standard. Hamnar och flygplatser kör ofta med hårdare krav – där är klass 3 ett måste i vissa områden.

När det gäller räddningstjänsten och polisen har de sina egna regler, men de lutar ofta mot EN ISO 20471 som grund.

Olika skyddsklasser och deras krav

Varselkläder delas in i tre klasser enligt EN ISO 20471. Varje klass har sina mått på hur mycket fluorescerande och reflekterande material som krävs.

Det handlar i grunden om hur synlig du blir i olika ljus och miljöer.

Varselklass 1: Lägsta nivån

Klass 1 är instegsmodellen bland varselkläder. Här krävs minst 0,14 kvadratmeter fluorescerande yta och 0,10 kvadratmeter reflex.

Det är mest för lugnare miljöer där du har bra koll på omgivningen. Typiska användare är folk på lager, vid enklare byggservice eller små vägarbeten.

Klass 1-kläder är ofta västar, t-shirts eller kepsar. Reflexen sitter i regel i horisontella band för att ge kroppen lite form.

Varselklass 2: Förstärkt skydd

Klass 2 betyder mer synlighet tack vare större ytor av varselmaterial. Här är det minst 0,50 kvadratmeter fluorescerande och 0,13 kvadratmeter reflex som gäller.

Den här klassen passar där trafiken är mer intensiv eller där man rör sig mycket. Vanliga exempel är järnvägsarbete, flygplatser och kommunalt underhåll.

Kläder i klass 2 är ofta både över- och underdel – jacka och byxor till exempel. Reflexen är placerad både horisontellt och vertikalt, så man syns från flera håll när man rör sig.

Varselklass 3: Högsta skyddsnivån

Klass 3 är toppen av skydd – minst 0,80 kvadratmeter fluorescerande och 0,20 kvadratmeter reflex. Det här är för maximal synlighet, oavsett ljus.

Det krävs där fordon kör snabbt, som på motorvägar, flygfält eller järnvägsspår. Här finns sällan chans att undvika fara om man inte syns.

Kläderna täcker hela kroppen – överkropp, armar och ben. Reflexen är strategiskt placerad så att man syns från alla håll, även på ärmar och ben för att markera rörelser.

Material och funktion i varselkläder

Varselkläder funkar tack vare två saker: fluorescerande material för dagsljus och reflex för mörker. Hur bra de funkar beror mycket på hur de vårdas och används.

Fluorescerande materialens roll

Fluorescerande material gör dig synlig på dagen genom att omvandla UV-ljus till synligt ljus. Det är det som ger den där riktigt skarpa färgen.

De vanligaste färgerna är:

• Orange – sticker ut mot grönska
• Gul – syns bäst mot mörk asfalt
• Röd – vanligast på järnväg

Men, det funkar bara när det finns UV-ljus, alltså dagsljus eller vissa lampor. Under LED-belysning eller i totalt mörker tappar det sin effekt. Effektiviteten mäts i luminansfaktor enligt EN ISO 20471.

Reflekterande material och reflexers betydelse

Reflexmaterial gör jobbet när ljuset träffar kläderna direkt, till exempel från billyktor. Retroreflekterande band skickar tillbaka ljuset mot källan – du kan synas på långt håll.

Det handlar om små glaspärlor eller prismor som böjer ljuset. Prestandan mäts i candela per lux per kvadratmeter (cd/lx/m²). Reflex av bra kvalitet håller längre och syns bättre när det är mörkt.

Hur reflexen placeras är viktigt. Horisontella band runt kroppen och vertikala över axlarna gör att man ser att det är en människa.

Påverkan av smuts, tvätt och slitage på synlighet

Smuts och slitage kan verkligen sabba både fluorescerande och reflekterande funktion. Damm och fett på reflexen kan minska synligheten rejält – ibland upp till 80 procent.

Fluorescerande material bleks av UV-ljus och tappar färg med tiden. Fel tvätt gör det sämre snabbare – för varmt vatten, starka tvättmedel och sköljmedel är inte bra.

Att kolla kläderna regelbundet är viktigt. Byt ut dem när färgen bleknat eller reflexen spruckit och flagat.

Användning av varselklassningar inom olika arbetsmiljöer

Varselklassningen varierar beroende på risknivå och hur nära man är trafik eller maskiner. Arbetsgivaren har ansvar att se till att skyddsnivån är rätt för miljön.

Arbetsplatser med krav på hög synlighet

Klass 3-varsel är ett måste där risken för olyckor är hög. På flygplatser gäller det för markpersonal nära flygplan och fordon. Hamnar kör också klass 3 för folk som hanterar containers eller jobbar nära tunga maskiner.

I industrier med kranar och stora maskiner är synligheten avgörande, särskilt bland autonoma eller fjärrstyrda fordon. Järnvägsunderhåll är kanske bland de tuffaste miljöerna – tåg kommer snabbt och marginalerna är små.

Där är EN ISO 20471 klass 3 inget man kompromissar med.

Varselkläder vid vägarbete och trafikmiljöer

Vid vägarbete krävs minst klass 2 enligt Trafikverket. Arbetare nära eller på vägen utsätts för fordon i olika hastigheter. Reflexen ska sitta både horisontellt och vertikalt för bästa effekt.

Sophämtare och parkarbetare i kommunen har nästan alltid klass 2. De rör sig mycket bland trafik, så det är rätt logiskt.

Vid dålig sikt, som i tunnlar eller vid broarbeten, måste skyddet vara ännu bättre. Dimma, regn och mörker gör det svårt att se – CE-märkta varselkläder enligt DS/EN ISO 20471 blir helt enkelt livsviktiga.

Arbetsgivarens ansvar och konsekvenser vid bristande efterlevnad

Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren ska fixa rätt skyddsutrustning. Arbetsmiljöverket håller koll på att rätt varselklass används. Om reglerna inte följs kan det bli böter eller att jobbet stoppas.

Det är också arbetsgivarens jobb att se till att kläderna är certifierade och hela. Reflex som är sliten eller blekt material gör inte jobbet längre.

Försäkringsbolag kan neka ersättning om fel klass används vid olycka. Det gäller att ha koll på både utbildning och utrustning för att stå på trygg mark.

Frågor och svar

Varselklassningar väcker alltid frågor – både från chefer och anställda. Det är lätt att bli förvirrad kring lagar, regler och vad facket egentligen tycker om saken.

Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om varselklasser?

En rätt vanlig missuppfattning är att varselklasser automatiskt bestämmer vilka som får gå först vid uppsägning. Egentligen används varselklasserna mest som en grund för förhandlingar mellan arbetsgivare och facket.

Folk tror ibland att lång anställningstid alltid skyddar mot uppsägning, men så enkelt är det inte. Svensk lagstiftning tillåter faktiskt vissa undantag från turordningsreglerna.

Det är också lätt att tro att alla företag måste följa samma regler kring varselklasser. Men regelverket kan skilja sig beroende på företagets storlek och vilken bransch det gäller.

Hur förklaras varselklasser i enlighet med svensk lagstiftning?

Lagen om anställningsskydd (LAS) delar in varselklasser utifrån anställningstid och anställningsform. Tillsvidareanställda hamnar före visstidsanställda i turordningen.

Inom samma anställningsform sorteras medarbetare efter hur länge de varit anställda totalt. Det gäller även om man haft olika roller inom samma företag.

Arbetsgivare får ibland göra undantag för personer som är särskilt viktiga för verksamheten. Men det måste finnas sakliga skäl, och undantagen får inte vara fler än två per tio uppsagda.

Vad innebär varselklassning för anställdas rättigheter och skyldigheter?

Anställda har rätt att få veta sin placering i turordningen när varsel läggs. Man kan också begära att få se hela turordningslistan för att kolla att allt stämmer.

De som blir varslade har rätt till omställningsstöd och kan kräva företräde till återanställning. För de flesta gäller den rätten i nio månader efter uppsägningen.

Man måste fortfarande göra sitt jobb under uppsägningstiden. Dessutom förväntas man söka nytt arbete och delta i omställningsaktiviteter.

På vilket sätt påverkar varselklasser företagens personalhantering?

Varselklassningar kräver att arbetsgivaren har koll på alla anställdas anställningstider och anställningsformer. HR behöver hålla ordentliga register för att turordningen ska bli rätt.

Företag tvingas tänka långsiktigt kring personalminskningar eftersom turordningsreglerna sätter vissa ramar. Det kan påverka både strategisk planering och hur man satsar på kompetensutveckling.

Organisationer behöver också vara beredda på förhandlingar med facket. Sådana diskussioner kan verkligen dra ut på tiden och påverka hur processen slutar.

Hur kan man korrekt tolka information om varselklasser för att undvika myter?

Det är alltid bäst att läsa den officiella informationen från Arbetsförmedlingen eller Arbetsmiljöverket, istället för att lyssna på rykten. Myndigheterna uppdaterar sina riktlinjer och tolkningar ganska ofta.

Om man är osäker, ta kontakt med facket eller en jurist för att reda ut vad som gäller i ens egen situation. Råd från internet eller kollegor kan vara föråldrade eller helt enkelt fel.

Det kan också vara smart att läsa kollektivavtalet noggrant, för där kan det finnas undantag från de vanliga reglerna. Många branscher har egna överenskommelser som ändrar på turordningsreglerna.

Vilken roll spelar fackliga organisationer vid hantering av varsel och dess klasser?

Fackförbund har rätt att förhandla om turordningen. De kan ifrågasätta arbetsgivarens förslag och ibland kommer de med egna alternativ.

Ofta föreslår de saker som korttidsarbete eller vidareutbildning i stället för uppsägningar. Det känns ändå rimligt att de vill hitta lösningar som funkar för fler.

Fackliga representanter brukar granska turordningslistor noga. De vill se till att lagar och kollektivavtal faktiskt följs.

Om något beslut känns fel eller till och med diskriminerande kan de överklaga. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt, men de försöker ändå.

Organisationerna erbjuder ofta stöd till medlemmar som drabbas. Det kan handla om rådgivning eller hjälp med att hitta nya jobbmöjligheter.

Ibland fortsätter det här stödet även efter att uppsägningen har trätt i kraft. Det är nog skönt att veta att man inte står helt ensam.